"Fidel är så väluppfostrad"

En överdrivet idyllisk bild av våran sommarsemester. Mer rättvist vore det med en flåsande hund och söndersvettade människor lidandes under den skoningslösa sommarsolen.

Vår semester här i Finland är mycket trevlig, om än på gränsen till för varm. Vi har haft över 30 grader de flesta dagarna, och mina ambitioner att träna hund varje dag har fått ge vika för simning - det är den enda träning någon av oss orkar ägna oss åt i denna värme.

Här är det jag, sambon, pappa, farmor och farafar. Ganska ofta kommer även andra släktingar på besök. Det roliga är att alla tycker att Fidel är så väluppfostrad! Jag är inte den som leker blygsam, men väluppfostrad är inget ord jag skulle använda om min lilla fuling. De säger säkert så bara för att de inte kan hund, tänker jag, men å andra sidan är han faktiskt väldigt lätt att ha med i olika människogrupper.

Han skäller när någon kommer, men springer sedan snabbt och kollar av läget. Ofta räcker det att nosa lite på benet, sen är människan avcheckad och får fritt röra sig inom reviret. Om han sedan söker kontakt så är det en stillsam haka i knät, och han tigger inte alls eftersom han inte har något matintresse. Så ja, detta ger väl ett väldigt väluppfostrat intryck.

Jag ska försöka lägga ett spår idag. Vår nya strategi är att snitsla överdrivet mycket så att jag alltid vet EXAKT vart spåret går så att jag omedelbart kan hejda honom om han avviker det minsta lilla. Förhoppningen är att ett par såna här övertydliga spår får honom att säkert följa rätt spår och sluta flamsa så mycket.