Löpet


Nu har vi testat det här med löp i en vecka snart,  och jag känner att jag börjar ha koll. Det är absolut en del saker som är annorlunda, både för Ecma som individ och i relationen mellan mina två hundar.

Det största skillnaden är att Fidel faktiskt verkar tycka om henne för första gången i sitt liv. Han väljer att vara nära Ecma och låter henne vara närmare. Inte så konstigt kanske, med tanke på att hon plötsligt är mottaglig för lite pökande, då jävlar gäller det att vara kompis med tiken!

Ecma däremot är inte ro road av Fidel, eller någonting alls faktiskt. Hon trippar runt på tå och blir irriterad för minsta lilla småsak, det lilla hormonmonstret. Hon har varit lite dålig i magen också så det påverkar säkert hennes irritation. Så nu fokuserar vi på att ta det lugnt och göra enkla saker som hon redan kan.

Fidel är som ovan nämnt absolut påverkad av löpet. Han gottar sig i hennes bakdel när han får chansen, men jag ligger på och säger ifrån och han lyssnar bra. Nu har hon löpt i snart en vecka så jag håller dem mer och mer separerade. Det finns ingen anledning att ta onödiga risker. En kull på en omogen 10-månaders tik med Fiddes stress och skotträdsla hade just varit fint!

Fidel tycker förresten att Ecmas fläckar är mer spännande än Ecma just nu. Så fort vi går in i hissen far nosen ner i marken och han konstaterar med klapprande tänder: "ja, här har varit en tjej!". Han sköter sig annars väldigt fint, och Ecma säger ju hittills ifrån när han är på eller kör helt enkelt bakdelen i marken så han inte har någon möjlighet att äckla sig.

Så förutom några små bloddroppar på de vita lakanen i sängen och en fläck så fin att Fidel var tvungen att markera på den har vi klarat oss smärtfritt än så länge. Det är förstås kaxigt att säga när hon ännu inte är i höglöp, men men. Vi får väl se hur det utvecklas.

Om allt inom tio meters radio bara kunde försvinna så jag kan mensa ifred, tack!

Löpdags!


Så blev det löpdags för Ecma. Hon har varit lite off de senaste dagarna, ätit halvdåligt, varit lite risig i magen och känts mer på tå än vanligt. Så det var inte konstigt att löpet drog igång idag. 10 månader gammal är hon och väger cirka 20 kilo. Vi firade löpets entré med en nötnacke.


Jag tror inte hon kommer behöva löpskydd. Hon är en väldigt renlig hund av sig och än så länge har blodflödet varit väldigt blygsamt. Men vi ska åka bil med en kamrat, och då får vi se till att skydda oss. Så jag modfierade ett par trosor.


Först mäta hål för svansen, och sedan bara sy en enkel sicksacksöm runt hålet. Även om hon inte ska ha dessa för alltid vill jag inte att de repar upp sig alltför snabbt. Svanshålet blev bra, men som ni ser på bilden ovan så kommer de glida av för lätt. 


Lösningen blev ett resårband över ländryggen. Mitt mål var att resåren skulle sitta åt, men inte vara spänd. Trosan skulle inte trycka mot låren eller magen och vara så behaglig som möjligt.


Såhär blev slutresultatet. Den sitter bra, och håller allt på plats. Det går lätt att lägga i en binda och hon är inte irriterad av att ha trosa på sig. 


Utställning Sollentuna


Igår var vi på utställning i Sollentuna, Ecmas andra. Jag är väldigt nöjd med hur fin hon är i kroppen. Jämnt musklad, fullt rörlig och pälsen glänser. Domaren höll med. Hon var enda tiken i sin klass och gick om bir mot bror Ego. Sist vann Ego men denna gång knep Ecma det. Hon slutade som andra bäst i gruppen till slut.


Hon är fortfarande ganska miljöpåverkad. Det är dock bra för mig att se att hon funkar bra med andra. När hon är med mig är hon utåtagerande mot andra hundar på ett sätt hon inte är med andra, så där behöver jag jobba på att vara lugnare och tydligare.
Amanda hjälpte mig att ställa. Hon gjorde ett toppenjobb. Det är inte lätt att hålla flyghunden på backen. Bilden ovan är tagen precis när BIR-rosetten delats ut. Ecma drog till med ett segerhopp.


HP, BIR och BIG-2. Kritiken nedan. Jag är väldigt nöjd, särskilt som jag faktiskt själv aktivt har jobbat för att hålla henne i god fysisk form.


Dammsugaren som gick sönder

Ecma är en dammsugare av rang. Ingenting ätbart undgår henne. Hon glufsar i sig allt och jag är ofta förvånad att hennes mage oftast är helt bra. Men såklart, inga regler utan undantag.


Ecma gillar att sitta i fönstret. Där kan hon spana på alla som rör sig ute på torget. Jag gillar inte att hon gör så, eftersom det är lite för högt för henne att hoppa ner därifrån själv. Någonting som flyghunden självklart inte alls bryr sig om.

Men åter till dammsugaren. Och magen som brukar vara bra. Och ingen regel utan undantag. För där satt hon när hennes mage bestämde sig för att kasta upp all frukost - i fönstret. Ner bakom och i elementet rann det en härlig sörja. Sedan gick det snabbt för henne att tömma magen ytterligare två gånger. Givetvis rusade valpen till vattenskålen sedan för att dricka, och när hon fyllt magen med vatten skulle det såklart upp igen.

Så det var bara torka spyor, ta bort vattenskålen och skärma av henne i hallen där det inte finns några jävla element att spy i. Jag gav henne lite vatten åt gången, och det gick bra. Nu sover hon, äntligen. En halv deciliter vatten har hon fått behålla nu, och om en halvtimme ska hon få lika mycket till. 

Imorgon får hon skonkost. För min lilla barfhund innebär det vom och kaninmage. Det brukar lösa de flesta problemet rätt snabbt. Jag misstänker att boven i dramat är en rå nötnacke som legat och mörat under soffan i några veckor. Men med en dammsugarhund vet man aldrig säkert vad den fått i sig. 



Så här söt var hon när hon var valp och låg och sov. Det gäller att komma ihåg det när man spenderat tre toapappersrullar på knä bredvid elementet.