2014 i bilder del 1

Många lägger nu upp årsresuméer där de berättar om alla häftiga tävlingsresultat. Vi har bara ett resultat, så jag ska summera året i bilder istället. En bild per månad. Nu kör vi!


Januari. Inspirerad av en träningsvideo prövade jag att träna hunden liggandes på rygg. Det visade sig att han fattade mig bra ändå, trots att jag betedde mig på ett helt annorlunda sätt än våra vanliga träningar.


Februari. Vi hade några riktigt fina vårdagar och jag fyllde år. 


Mars var en kreativ månad. Jag möblerade om och gjorde egna leksaker till hunden. Jag köpte också stora partier slaktavfall till Fidels mat och hade många bollar i luften.


I april var vi med svärföräldrarna i Skåne. Fidde njöt i fulla drag av några dagar med lösspringande och galenskap.


I maj försökte jag ta bilder på hoppande hund men fick inte riktigt till det. 


Juni bjöd på mycket familjetid. Vi har en hel del i skärgården hos min mor och Fidel gottade sig i sällskapet av mina yngre syskon. 

Dimma och snö

Vädret på vår förra promenad var häftigt. Först var det riktig sagoskogsdimma och sedan började snön falla. Stora, puffiga, romantiska snöflingor som gör så så otroligt vackert på bild. Till och med jag som inte är någon vidare romantiker var hänförd.

Dessa två bilder nedan är tagna med en timmes mellanrum.



Julkort med Keean

Vi tog en skogspromenad med Åsa och hundarna, och passade på att ta lite julkort på Keean. Det är inte det lättaste att få en liten aussie att ligga still, och dessutom var tomteluvan för liten. Men vi kämpade på i snön, och det gav fin utdelning.






Hunden och den psykiska ohälsan del 2


Det finns ett ämne jag tycker bör lyftas. Det är så viktigt och ändå någonting vi så sällan pratar om. Ni som känner mig kan redan nu räkna ut att det handlar om psykisk ohälsa, ett ämne jag önskar att jag kunde undvika, men som tyvärr upptar en stor del av min vardag.

Jag har bättre och sämre perioder. Under sämre perioder blir även de roligaste aktiviteter ett stressmoment. Jag blir mer rutinbunden och minsta avvikelse från schemat kan kasta omkull en hel dag för mig.

Hunden är med mig i dessa perioder, och han mår dåligt. Han mår dåligt av att inte få så mycket stimulans som han behöver, han mår dåligt av att jag lätt blir irriterad och arg. Fidel och min sambo är de två som får en sämre vardag till följd av mitt dåliga mående.

Samtidigt är det just dessa två individer som rycker upp mig. Amadeus hjälper mig att planera och strukturera och han hjälper mig med vardagliga saker såsom tvätt, disk och matlagning. Fidel hindrar mig från att ligga i sängen en hel dag. Han tvingar ut mig och hur dåligt jag än mår tar vi ändå minst tre promenader om dagen. Han hittar på lustigheter och han får mig att skratta.

Nu är en sämre period. Vissa dagar blir det inte mer än kisspromenader runt huset. Orkar jag jobba två timmar är det en bra dag, och samtidigt hopar sig stressmoment och deadlines. Kurser som ska avslutas, julaftnar som ska planeras och vänner som ska träffas. Ja, till och med att träffa vänner är ett stressmoment.

Fidel och jag har inte tränat ordentligt på månader. Jag kan ärligt säga att han inte får vad han behöver just nu. Och det är skitjobbigt att jag har inte energi att ge hunden vad han behöver. Med facit i hand så borde jag tagit en mindre krävande ras, för jag visste redan då att jag har perioder av sämre mående där jag inte kan ge hunden allt som krävs.

Å andra sidan är han nu två år och har fått en bra grund. Vi kan träna trick några minuter inomhus. Han får äta ur sin kong och får mycket råa ben att gnaga på. Även om det är tungt nu så vet jag att det kommer en bättre period, och då ska vi lägga spår och börja träna ordentligt inför bruksappellen. Kanske tävlar vi i vår. Kanske tävlar vi aldrig.  Jag vet inte för jag kan inte förutse mitt mående.

Vi är oerhört många som lever med psykisk ohälsa idag. Och vi måste börja prata om det. Jag ska prata om psykisk ohälsa varenda jävla dag tills ingen enda människa höjer på ögonbrynet. Vi måste prata, tills ingen enda människa känner skam och skuld över att inte orka med livet. För det är faktiskt lättare att orka om man inte känner skuld och skam.