Bilder från påsksemestern










Över påsk var vi med svärföräldrarna på Österlen. Fidel levde livet och trivdes bra med att vara gårdshund. Staffesällskap hade han också.



Barf-frysen


Du vet att du barfar din hund när din egen mat knappt får plats i frysen.


Såhär ser det ut i vår frys just nu. Två stora lådor till hunden och en liten låda till oss människor. I Fidels lådor ser det ut såhär:


Längst ner finns en korv vom och en kycklingorganmix. Dessa två blandar jag och styckfryser dagsportioner för att få i honom organen han ska ha. Här ligger också några kakor levergodis som jag själv gjort, samt klövar till viltspår och kycklingskrov. Och en burk blod.


 I mittenlådan ligger just nu väldigt mycket kyckling. De hade nämligen en massa som höll på att gå ut i datum, så jag fick köpa 5 stycken för 15 kr/kg. Dessa är styckade och packade i påsar. Här finns också organ-vom-mix i dagsportioner, ett enormt älgben och lite nötnackar. Det är på tok för lite rött kött där just nu och det måste fyllas på. Hur det nu ska gå till när det inte finns någon plats.

#Selfie



Fidel och jag har haft fullt upp på sistone. Det har varit viltspår och städdagar och fotograferingar och lydnadsträning. Det är ganska ironiskt : När du har tid att skriva finns inget att skriva om, och när du har saker att skriva om finns det ingen tid att skriva det.

Veckans tre lydnadsfokus

Vårt mål är att så småning om starta i lydnadsklass 1. Fidel har kapacitet helt klart, men jag har ännu en del saker att lära mig och jobba med. Denna vecka fokuserar vi på dessa tre saker:

Trygg fjärrdirigering utan småsteg

Fidel är snabb i fjärren och tar fortfarande steg framåt i byte från ligg-stå - speciellt om jag har en synlig belöning. Därför ska vi träna noggrannt med låsta baktassar på korta avstånd. Jag ska belöna så snart han gör ett byte med låsta baktassar.

Mer tryck och entusiasm i det fria följet

 Han gör bra ingångar, och har fattat konceptet. I fritt följ ska han gå utmed min sida och har koll och hänger med när jag svänger. Dock är han ofta dålig i positionen. Jag märker själv hur han hajar till och är mer uppmärksam när jag använder roligare belöning, så denna vecka ska jag byta belöning så snart han tappar suget och verkligen belöna tokroligt. Jag ska också gå kort och sakta och fokusera på att hålla position.

Högre värde i apporten

Vi har verkligen kämpat med apporten. Idag håller han i den, men motvilligt och med gnäll. Denna veckans sista fokus blir alltså att bygga värdet i apporten. Att hämta apporten ska vara världens bästa och roligaste grej. Vi ska leka med apporten och pröva många tips från denna listan.

Mer respekt åt icke-hundägare!

Hundar som utvecklats över den vanliga byrackan till små människor - de finns överallt. De kan prata och säga vad de känner och de är alltid glaaaaada. De känner inte för att gå på vissa gator, i vissa väder eller om de inte blir mutade med godis. De pratar, och då gäller det att människorna lyssnar noga och genast tillfredställer hunden. Hundarna ska dras runt i vagnar för att slippa bli smutsiga och de ska vara kompisar med alla andra hundar. De skall självklart också tillåtas sova i sängen och har en given plats med på shoppingturen - även i de gallerior och centrum där vanliga hundar är förbjudna. De ska sitta på säten i tåget och få hälsa på alla - de tycker ju att det är så rooooligt. De ska inte gå kopplade och får gärna springa fram till hundar och människor ty de är ju så snäääääälla.

Som nybliven hundägare lärde jag mig snabbt vilka hundägare jag ville undvika. Högst upp på den listan är de hundägare som tycker att deras små pälsklingar ska ha samma rättigheter som människor. I texten ovan finns ett flertal exempel på avsaknaden av respekt för andra människor och djur.

Hundförbud i gallerior är av hänsyn till allergiker, rädda och personer som bara inte gillar hundar. Det spelar ingen roll om just din hund inte fäller eller är jättesnäll. Det är inte upp till dig att värdera om hunden får följa med in. Finns det ett hundförbud är det hundförbud. Punkt.

När vi köper hund måste vi acceptera att vissa dörrar kommer att stängas för oss. Vi kan inte ta med hunden på allt. Jag skulle aldrig drömma om att dra in min hund där den inte är tillåten. Flera gånger har jag rest mig och bytt plats för att personen bredvid mig har verkad rädd eller allergisk mot Fidel. En annan människa ska aldrig behöva resa sig och lämna plats åt min hund.

"Men vadå, folk snäser åt oss, flyttar sig när vi går förbi och skriker att jag måste plocka upp efter hunden fast jag alltid gör det, varför ska jag visa respekt när jag inte får någon respekt tillbaka?" 

Svaret är enkelt. Du ska visa respekt för att förändra. Du ska visa respekt för att alla ska förstå att hundar inte är farliga, smutsiga eller jobbiga. Just nu tycker till och med jag, som hundägare, att hundar är riktigt jobbiga. Jag antar alltid att hunden jag ser på avstånd är lös och gör mig beredd att mota bort den. Det ska jag inte behöva göra. Jag ska kunna förutsätta att jag alltid kan vara trygg med att andra hundar hålls under sådan uppsikt och lydnad att de inte stör, skrämmer eller smutsar ner mig.

Alla har hund på olika sätt. Alla har olika träningsfilosofier och tankar om hundägandet. Vi har också lagar, regler och skyldigheter att förhålla oss till. En generell respekt mot andra människor borde också varje hundägare ha, trots att den inte är lagstadgad.

Mer respekt åt icke-hundägare. 

Tisdagstraditioner


Traditionsenligt kommer snart ett inlägg av det mer reflekterande slaget. Denna gång om förmänskligande av hundar. Men nu ska jag och monsterhunden ut och lägga håra spår och sedan blir det passivitet för hunden och mat för människan.

Vind

Vi är i blåsiga Skåne och har semester. Hunden sköter sig oerhört bra och jag kan verkligen se svart på vitt hur han utvecklats sedan vi var här senast. Som en ny, tusen gånger bättre hund. 

Två lydnadspass om dagen har vi hunnit med. Vi har kört upplet på äng efter små skitföremål och jobbat med fritt följ och apporten. 

Han slappnar av så mycket lättare än förut, trots att en annan hund är här. Han väljer mig över den andra hunden. Han är inte alls döv-blint fixerad vid den andra hunden, utan har koll på sin omgivning och framförallt på mig.


Fidel önskar en glad påsk med pannkaksfrukost på balkongen! 



Mer om barf

Jag ger min hund vad som kallas för barf. Det är kort sammanfattat en korrekt balanserad kost bestående av kött, inälvor och ben. Min främsta anledning att ge barf är att hunden ska få i sig så naturlig föda som möjligt och också att maten ska vara stimulerande att äta. 

Betala i tid, spara pengar

I denna beställning fick vi organ och slaktrester från hjort och viltsvin. I en låda låg det 7 kilo sammanhängande organ - hjärta, lever, lungor, njurar och lite strupe. I den andra lådan låg det 17 kg fett och köttbitar som skurits bort från djuret vid slakt.

Det jag sparade i pengar fick jag istället lägga ner i tid. Organen skulle separeras och styckfrysas, och köttet skulle gås igenom och portioneras så att proportionerna mellan kött och fett blev lagom. Det blev ett par timmar i köket men jag tycker det är riktigt intressant att se hur kroppen hänger ihop, och var bara glad åt det. 

Men är det inte svårt?

En fråga jag ofta får när jag berättar att jag råutfodrar min hund är "men är det inte svårt?!". Det korta svaret är nej. Det kräver viss kunskap, det kräver engagemang och tid. Vill du råutfodra din hund kräver det att du börjar titta på din hund efter tecken på att kosten bör förändras. Hur är hunden i hullet, är pälsen blank och fin, är ögonen rinniga? Dessutom måste du faktiskt titta på bajset, för vad som kommer ut berättar mycket om vad som kommer in. När vi bytte till barf reducerades Fidels bajshögar till kanske en tredjedel av vad han sket ut på torrfoder. Dessutom är bajset nu lagom hårt och nästan luktfritt.

Det är lätt att låta lovorden hagla, nästan så det går till överdrift, men för mig var det en sån oerhörd skillnad på hundens välmående när jag gav honom en riktig kost. Dessutom har jag lärt mig massor om olika djurslag och organ som jag knappt visste fanns.

Såhär såg mitt kök ut mitt i alla härligheter. Stora rostfria skålar,
kartonger med slaktrester och ett härligt kaos.

It takes a man


Det finns en gammal myt att män inte kan multitaska. Fidel motbevisade detta idag genom att  när han kissar utan problem samtidigt kan nosa en kvinna i baken. Wow!

Smaktest torrfoder, trodde jag.



Jag tänkte göra ett litet roligt smaktest på torrfoder, för att se vilket som hunden valde om han fick fyra alternativ. Tyvärr var hunden inte alls på humör och avstod artigt samtliga torrfoder. Det är såklart tråkigt när jag ansträngt och hällt upp alla så fint, men vad ska man göra? Tvinga i hunden och se vilket han protesterar minst mot?

Haha. Det skulle just vara någonting.




"Kunskap v.s. Erfarenhet" eller "när vi var på botten"

 Fidel är min första hund. 
När han var sex månader kände jag att det gått riktigt bra. 
När han var tolv månader var jag redo att kasta in handduken och ge upp. 
Jag var 23 år gammal, kände inte många hundmänniskor och hade själv på tok för lite kunskap och erfarenhet för att hantera en krävande bruksunghund.

När jag köpte Fidel var det med en obotlig entusiasm och en övertygelse om hur förträffligt bra detta skulle gå. Jag visste vad jag gav mig in på - det skulle bli tufft, men jag skulle klara det. Jag hade ingen erfarenhet av hundar, men ville ha en hund att pröva allt med. Det blev en Australian Shepherd trots avrådan från olika håll.

Valpen var söt och fluffig, som alla valpar är. Han var snäll, framåt, orädd och följsam. Vi hade inga större problem. När kopplet stramade backade han av sig själv och vi hade ett par relativt konfliktfria första månader.

Så kom könsmognaden.

 Innan jul hade min söta valp plötsligt blivit ett översexualiserat dragmonster. Han var bångstyrig och jag var arg. Arg att det inte fungerade. Arg att han inte lyssnade. Arg att allt blev fel. Jag har inga smaskiga historier om när Fidel slet sig och orsakade oreda. Jag kan inte tänka tillbaka på ett visst tillfälle, men jag minns hur jag vissa dagar gick och formulerade omplaceringsannonsen i huvudet. Jag minns att jag funderade på hur jag skulle förklara för familj och vänner hur min entusiasm blivit till ett enda stort moln av ångest.

Jag kommer ihåg hur jag gick igenom allt jag sett, hört och läst i huvudet och förbannade mig själv för att jag trodde att teoretisk kunskap var allt som krävdes. Jag hade läst så många böcker, besökt så många forum. Jag hade bred kunskap och visst hade jag aldrig ägt en hund men jag hade ju kunskapen teoretiskt. Varför blev det så fel?

Som tur var kom jag i kontakt med ett par riktigt bra människor med erfarenhet. De kunde hjälpa mig och visa hur jag kunde kommunicera för att nå fram. De kunde lära mig allt det där som inte kan läsas i böcker, jag fick ta del av deras erfarenhet.

Lika kaxig som jag var när han var 6 månader, lika ödmjuk är jag idag. Vi har kommit oerhört långt de senaste månaderna men vi har minst lika långt kvar. Jag är ännu inte redo att göra detta själv. Jag behöver fortfarande hjälp ibland.

Dagen då jag insåg att jag behöver hjälp var dagen då allt började gå bättre.

Miljöträning


Det är lätt att glömma miljöträning när valpen växt till sig, men trygghet i konstiga miljöer måste ständigt underhållas. Här om dagen var vi på Älvsjö station under rusningstid och tittade på människor. Vi passade även på att gå i konstiga gallertrappor. Lite läskiga tyckte Fidel, men han gick ändå i dem utan att tveka.

Helgens viltspår

I helgen blev det tre viltspår för hunden. Vi tränade främst på längre liggtider.

Det första spåret hade 20 timmars liggtid. Min mamma lade det åt oss med otroligt mycket blod kvällen innan vi kom dit. Vi gick det själva och visste bara var starten var.

Han spårade säkert. Jag visste att spåret var kort och gick utmed tomtkanten, men inte exakt var det slutade. Efter en stund började han vinda och nosade in på tomten. Eftersom vi inte hittade någon klöv satte jag honom på start igen.

Han spårade exakt samma igen, men fortsatte framåt. Jag kände att vi nog gått för långt och släppte hunden, och han sprang direkt till klöven. Troligtvis hade han fortsatt på min mammas personspår, eftersom han hellre spårar vidare än tar den tråkiga klöven. När han sprang till klöven kunde jag också konstatera att han spårat precis rätt, men att jag bara varit blind och ej sett en.

Spår nummer två var kanske 300 meter, och gick över mossiga berg och lite skogsområden. Ett bloduppehåll och liggtid på cirka 14 timmar.

Detta tog han jättefint. På det bergigaste området tappade han spåret en stund men jag var tyst och stilla och väntade ut honom, och han återgick självmant till spåret. Han hade bra tempo och tog bloduppehållet utan tvekan.

Det sista spåret var ett kort ängsspår, kanske 75-100 meter. Det satt som en smäck och han jobbade jättefint. Nu känns det nästan dags att boka anlagsprov, men först vill jag gå ett par längre spår med honom. Men godkänt anlagsprov innan sommaren är över är ett mål jag tänker hålla fast vid.

Rauh powersticks tuggrullar



Detta är en av mina favoritprodukter, från den finska tillverkaren Rauh!


  • Rullar av torkad nöthud
  • Helt naturliga utan tillsatser - endast torkad nöthud
  • Sega och tar lång tid att tugga igenom
  • Produkten är garanterat tillverkad i norden med endast nordiska råvaror
  • 119 kr/4 st - cirka 30 kronor styck
Dessa ben är en fröjd att ge till hunden. Fidel är oerhört kräsen och struntar ofta i tuggben, men inte dessa. Som man kan se på den nedersta bilden så försöker han till och med få tag på ett tuggben genom förpackningen. 

Trettio kronor kan tyckas dyrt för ett sånt litet tuggben, men jag blev förvånad hur länge det räckte. Efter ett par timmars tuggande är det fortfarande mycket kvar. Dessutom är produkten fri från konstiga tillsatser och råvaran - kohuden - kommer garanterat från något av våra nordiska grannländer. 

Vi har tidigare testat älgchipsen, och även de var en succé. 

Valpar!

Ibland vill man bara gotta sig i valpbilder och drömma iväg tills dagen det är dags för nummer två. 
Fidel och hans syster Vinna, sex veckor gamla

Alla känner alla

När man är ny i hundvärlden är det lätt att känna sig lite utanför. På varenda blogg kan du se uppställda gruppbilder, alla verkar känna alla och dessutom är alla hundmänniskor bästa vänner. Alla utom du.

När jag skaffade Fidel hade jag aldrig ägt hund tidigare. Jag kände knappt någon som hade hund och hade aldrig besökt en brukshundsklubb. På internet kunde jag läsa om de härliga hundträffarna där alla tränade tillsammans och var som en enda stor lycklig hundfamilj. På sidan om stod jag, och kände mig ganska ovälkommen. ALLA hade ju redan sina träningsgrupper och spårkompisar och jag visste att vi inte var bra nog för att vara med.

Men jag hade fel på så många plan. En dag fick jag en impuls och frågade om jag inte fick hänga med på en träningsträff, och utdragen i skogen blev jag med klövar, blod och gott sällskap. Vi fikade och spårade, och även om jag var rörig och osäker så var jag inte det minsta ovälkommen. Även om Fidel skällde som en galning ibland så var det ingen som viskade "den där Matilda skiter vi i nästa gång" ... Tvärtom var alla glada, trevliga och oerhört inbjudande. 

Snart inser jag också att alla inte alls känner alla, däremot känner alla till de flesta och alla vet vad hudarna heter. Nu när jag varit med i hundvärlden i ett år kan jag också hänga på brukshundsklubben och hälsa på helt okända människor som om jag redan känner dem. Det roliga är att det kanske står någon osäker, nybliven hundägare på sidan av plan och tittar på mig och konstaterar att alla redan känner alla. Men så är det inte.

Och om någonting du ser här verkar kul, om du ser ett intressant blogginlägg någonstans, eller om du tänker "åh, det där vill jag vara med på" - så fråga om du får vara med. De allra flesta blir glada och gör gärna plats för en nykomling. I värsta fall får du ett nej, men värre blir det inte. 

Att träna med liksinnade människor är bland det bästa jag gjort i min hundkarriär. Det utvecklar och motiverar mig oerhört mycket. Det blir helt enkelt bättre när man är fler.
Foto: Elin Selin

Taste of the wild - burkmat

 Ute i vårsolen bestämde vi oss för att testa taste of the wild. Detta var blötfodret i smaken 'high prairie'. Denna burk fick jag från animail, eftersom de ville ha riktigt kräsna provsmakare för att se hur välsmakande fodret var.

Det hela började lovande, jag öppnade burken och lät honom smaka lite från skeden, och han åt faktiskt. Bara det är ett gott betyg. Så jag hällde upp halva burken i matskålen och bjöd honom - och han ratade det. För att säkerställa att det inte endast var hunger lät jag skålen stå framme hela dagen (inne i skuggan - såklart). Han har inte rört den.

Som sista del i testet prövade jag att servera endast den halva burken jag hade kvar till middag idag. Han provsmakade inte ens, utan konstaterade genast att detta inte var någonting att äta.

För mig som människa var fodret trevligt att hantera. Det hade lagom konsistens och det kändes inte kladdigt och äckligt att hantera. Fodret hade en svag, köttig lukt som jag inte tänkte på alls om jag inte stack in näsan i burken.

Fodret är spannmålsfritt. Vad som anses vara bra foder kan disskuteras i oändlighet, men när det gäller komersiella foder är Taste of the Wild ett vars innehåll är helt okej. Tyvärr är det på tok för dyrt, 419 kronor för 12  burkar - alltså nästan 35 kronor/styck. Fidel skulle behöva tre burkar om dagen och alltså äta för nästan en hundring varje dag. Däremot kanske fodret kan uppskattas som en topping på torrfodret till den kräsne hunden någon gång ibland.


  • Fritt från spannmål och högt köttinnehåll
  • Lätt att hantera med en relativt fast konsistens, ingen risk att spilla eller kladda
  • Mild, köttig doft som var helt uthärdlig
  • Som de flesta blötfoder är det en storandel vätska - hela 80%
  • Dyrt - nästan 35 kronor per burk

Värt att understryka är att Fidel äter barf i vanliga fall, alltså kött, inälvor och ben (läs mer om det här). Han är inte van att äta processerad mat och är väldigt kräsen oavsett vad det gäller. Jag är förvånad att han ens smakade på maten. 

En skitsak


Idag prövade vi nya bajspåsar. En utvärdering kommer om några dagar, men hittills känns det lovande. Det kan tyckas 'bajspåse som bajspåse' men det skiljer mycket mellan olika påsar.

Skillander bajspåsar emellan

  • Hur mycket de kostar
  • Hur stora de är
  • Hur tunna/tjocka de är - känns bajset tydligt genom påsen?
  • Hur genomskinliga påsarna är - syns bajset tydlig genom påsen
  • Handtag eller inga handtag
  • Rullens storlek
  • Hur lätta de är att snabbt rycka loss från rullen
  • Är det lätt att råka ha sönder påsen
Vi kan lätt konstatera att bajspåsar är en hel vetenskap som bör tas på största allvar. 

Vad Fidel äter och varför



Fidel åt torrfoder, eukanuba, från uppfödaren, men ganska snart efter att han kom hem började jag se mig om efter alternativ. Han mådde inte direkt dåligt av torrfoder, men han var väldigt gasig i magen. Han var också ofta lös och dålig och ofta spydde han upp sura magsyror om morgonen när magen varit tom för länge.

Så när Fidden var 5 månader gick vi över till färskfoder, och ganska snart gick jag över till att helt barfa honom - och vilken skillnad! Han är aldrig gasig, bajset är fast och fint och cirka 1/3 i storlek jämfört med torrfodertiden. Han är superfin i pälsen och har vita, rena tänder. Dessutom tar det numera lång tid för honom att äta, då han måste tugga i sig maten ordentligt. Detta ger bra, naturlig berikning. Jag kommer aldrig byta tillbaka till torrfoder.





Kort om barf

  • Barf är en förkortning som står för Bones And Raw Food, eller Biologiskt Anpassad Rå Föda. Det handlar helt enkelt om att utfodra hunden mer naturligt, utan massa onödiga tillsatser.
  • Antingen kan du köpa 'färdig barf' på korvar, från tex mush, eller komponera egna måltider. Det viktigaste är att balansera mellan ben, kött och organ.
  • Att barfa är inte någon avancerad vetenskap, men det kräver kunskap, tid och vilja att engagera sig.
  • Det är viktigt att variera hundens kost för att den ska få i sig alla nödvändiga födoämnen. En riktlinje kan vara tre djurslag i veckan. Fidel får regelbundet äta kyckling, nöt, fläsk, kalkon, vildsvin och hjort. 
  • Du kan ge både kött från köttdisken i affären och slaktrester och annat som inte duger som människomat. Att köpa slaktrester är oftast väldigt billigt - ibland till och med gratis.
  • Det finns en gammal myt om att hundar ej ska äta f-ben (fågel, fläsk, får etc). Detta lever troligtvis kvar sedan tiden hundarna fick mycket matrester. När ben tillagas ändras strukturen, och de blir hårda och bräckliga. Det är då risken finns att benen skadar tarmarna och allt. Så länge benen är råa kan hunden äta dem.

Minispår

Igår la vi ett minipersonspår efter lydnadspasset. Jag ville ha ner hunden lite i varv efter alla kamplekar. Han fick vara uppbunden medans jag gick en svängom i skogen - totalt kanske 50-70 meter med nya leksaken på slutet. 

Sedan tog vi en kort promenad för att få lite liggtid (mitt mål var 20 minuter liggtid - jag ville bara ha igång näsan att arbeta, inte träna seriösa spår). Men precis då vi går iväg kommer en man med barn och lös hund gående, och de går rakt över spåret och sedan verkar de bestämma sig för att leka med sin hund just över mitt spår!

Jag var säker på att det var kört, men gick med hunden i tjugo minuter ändå och passade på att titta på dem på avstånd och belöna när Fidel inte fixerade på den andra hunden. När tjugo minuter gått mötte vi de andra och kunde stå och prata ett tag. Fidd skällde men jag märker ändå att för vara stå-och-prata-hundmöte vi har så blir han lite lugnare. 

Så fick vi gå spåret i alla fall. Jag hade inte höga förhoppningar men tänke att i värsta fall så går vi bara utmed spåret, och så får han leksaken på slutet. MEN!

Nosen gick i backen och han spårade superfint, helt perfekt. Trots att den andra hunden sprungit där några minuter tidigare. Trots att andra människor gått rakt över spåret. Han spårade jättefint och säkert, hittade leksaken och var bara världens bästa hund! 


Pritax Zebra Frisbee


Före
Idag testade vi Pritax Zebra Frisbee. Som bilderna skvallrar om gjorde Fidel slarvsylta av den, att Fidel har sönder någonting innebär dock inte per automatik att det är en dålig produkt - Fidel har sönder det mesta.

Vid första anblick kändes den ganska robust. Repet går igenom hela kroppen på zebran och hunden attraheras omedebart av dess mjuka kropp. Leksaken har en pip i den orangea delen, vilket gör att hunden inte kommer åt den så ofta = inte så mycket pip.

Problemet uppkom då vi började kampa med leksaken. Här hemma är det nämligen kamp som gäller. Redan vid första taget hörde jag hur det började spricka i sömmarna. Efter två timmar hade zebran ändrat form ganska markant.

Efter 2 timmars träning med kamp
Så småningom brister också repet som håller ihop frisbeen. Däremot är tyget i zebran fortfarande helt, och repet i sig visar inga tecken på att ha skadats. Jag kommer inte köpa denna igen till min hund, däremot kanske till en valp eller mindre hund som inte är så kampgalen. Det är en leksak som hunden tyckte väldigt mycket om, men den tål inte att ryckas och slitas i.

Summering

  • Bekväm att hålla i, både för människa och hund
  • Hunden tycker väldigt bra om den
  • Tål inte att kampas med
  • Lämpar sig nog bäst för valpar och mindre hundar
  • Den jag hade kostade 89 kr hos Animail

Såhär gick dagens träning

Vill du läsa planeringen och visionen för dagens träning, kolla här.

Apport - vi tränade att hålla i föremål både med apporten och en leksak. Det gick sådär. Han käns fortfarande lite osäker, så jag fokuserade på att belöna snabbt så snart han grep rätt.

Fotposition - stackars liten har fortafarnde inte koll på bakdelen. Så vi körde lite fråstående snurra (motsolsvarv) och fotposition. Han börjar verkligen fatta vad det går ut på, så nu ska bara bakdelen med på noterna. Vi prövade att gå några steg, och han startade jättefint och jag belönade så snart han hade bra kontakt i någon sekund.

Ställande - I dagens ställande kastade jag bort en godis ett par meter, kallade in hunden, låtsades kasta leksaken och skrek stå så att han liksom hoppar till och blir alert. Det fungerade precis som jag ville, och efter några gånger behövde jag inte ens låtsas kasta. Dock började han förvänta sig att leksaken skulle komma och sänkte tempot, så då bytte jag och kastade leksaken bakåt några gånger.

Övrigt

  • Jag hade inte behövt ha lina på honom. Han hade bra fokus och jobbade fint
  • Jag var lugn, sansad och höll pratade inte i onödan
  • När det kom förbi ett hunddagis lade jag hunden och matade på med korv - det hade aldrig funkat för några månader sedan - nu åt han glatt korv och brydde sig mer om mig än hundarna

Bästa hunden. Vi tränade med leksaker och godis synligt, och han brydde sig inte ens förrän jag gav frikommando.


Dagens träning

Idag prövar vi att göra endast tre saker, så att jag inte stressar iväg och vill hinna allt. Strukturerad, effektiv träning ska det bli idag - förhoppningsvis.
  • Fotposition - snurraövningar och som alltid mycket fokus på belöningsplacering.
  • Apport - säkra gripanden, han ska hålla kvar tills jag säger 'loss'. Godishanden får agera störning
  • Stå med bra tryck
I träningsväskan följer följande saker med ut.
  • Dagens belöningsgodis - falukorv i småsmå tärningar samt en licktreat
  • Den nya zebrafrisbeen som skall testas ordentligt om den håller för tuffa tag
  • Långlina och sele - vi ska träna på en plats där många människor och hundar går, Fidde är inte 100% pålitlig och med sele och lina kan jag träna säkert
  •  En helt vanlig boll för snabba belöningar på avstånd
Vill du veta hur dagens träning gick? Titta här.

Det kom ett paket ...





Vi fick ett paket från animail idag. Det innehöll lite smått och gott, bland annat lite blandade tuggrejer (bland annat vår favorit Rauh!) en leksak, en slickgodis och en burk taste of the wild som vi ska pröva.

Fidde stack in nosen innan jag han öppna ordentligt och slet ut leksaken, glad i hågen. Den var en perfekt kombo av rep, pip och hårigt. Imorgon ska vi ut och se vad den går för som träningsbelöning. Jag har ju en väldigt kampglad hund, så det ska bli kul att se hur bra den håller.

Passiviteten


Det är lätt att glömma passiviteten och vilan i träningen. Hunden är så glad och framåt och vi kan ju köra bara lite till. Kanske ljudar den lite men den gör ju ändå rätt och är så taggad, dumt att avbryta då, visst?

Filmen här nedan är från då Fidel var ett par månader gammal. Såhär tyckte han om passivitet då. Detta är ett par minuter från en väldigt lång, gnällig och jobbig timme innan han till slut förlikade sig med tanken på passivitet.



Under kvällens träningspass var scenariot liknande. Visst är han nu stor, och jag kan säga till honom att nu är det paus, gå och vila. Men ändå ligger han och ljudar lite. Ändå försöker han stjäla leksaker ifrån mig, gå igenom hela repertoaren av trick och vägrar acceptera att det är vila.

Och här måste jag påminna mig själv om att det definitivt och absolut är vila som gäller. Vi skall icke arbeta. Vi ska ta det lugnt. Och ikväll tog det 30 minuter innan hunden med en dramatisk suck lade sig ner på sidan och accepterade att det visst är vila. Först då kunde jag fortsätta träningen. Då var han ändå överpepp och började ljuda - tillbaka på ruta ett. Ta en paus. Vänta in passivitet.

För mig som förare är det skittråkigt och tradigt att behöva vänta och vänta och vänta. Men jag vet att så länge jag är konsekvent kommer detta att ge resultat. Jag kan redan se på tunnelbanan hur lugn han är. Där var jag väldigt strikt från dag 1 att på tunnelbanan ligger man ner lugnt och tyst. Och där är han helt perfekt. Jag har slarvat i träningen dock, men nu är det slut med det.