När hunden som inte kan prata har ont

Fidel kan inte prata, ända måste jag lyssna på vad han har att säga. 


I måndags var vi hos en fysioterapeut Therése Asplund med Fidel, efter ett par veckors vresighet och passgång (läs mer om hans symptom här). Efter en lång biltur kom vi fram till hennes stuga ute i skogen norr om stan.
Det först Therése gjorde var att titta på hur Fidel gick och stod. Hon satt på knä och jag fick gå med honom i skritt och trav fram och tillbaka. Jag har tidigare märkt att han passgår, men jag insåg inte hur mycket förrän jag försökte få honom att gå i vanlig trav. Det gick knappt, han ville verkligen inte.
Sedan gick vi in i stugan och Therése började känna och klämma på honom. Jag visste att han hade lite ont någonstans men jag blev ändå förvånad hur ont han hade. Efter en stund kunde Therése konstatera att hon trodde sig veta var felet satt, och kände efter på en liten muskel i höger bakben, och Fidel försökte hugga henne i handen, så ont gjorde det på honom när hon träffade rätt.
Therése berättade att Fidel har en gammal muskelskada i höger bakben. Han har troligtvis gått med den i större delen av sitt liv. Efterssom högerbenet gjort ont har han försökt använda vänsterbenet istället. Det är en enorm skillnad på musklerna i de olika bakbenen och hela bäckenet är snedställt av felbelastningen.


Kort sammanfattat har han ont - särskilt i bakbenen. Han har dessutom haft ont väldigt längre, troligtvis sedan han var cirka ett halvår gammal. Och nu när jag vet om det är det så självklart. Fidel vill helst inte hoppa alls. Och om han gör det ser det konstigt och obekvämt ut. Han liksom snarare lättar på framtassarna än skjuter ifrån med baktassarna.  Kloklippning har vi haft svårt för hela hans liv, och jag har särskilt beklagat mig över att han varit kinkig med baktassarna. Inte så konstigt när han har så ont. Sen har han alltid varit lite vresig mot andra hundar - även de han känner - som om han vill ha lite säkerhetsavstånd. Inte konstigt det heller.


Den goda nyheten är att det troligtvis kommer bli helt bra. Vi har till att börja med ett stretchingprogram för att få upp rörligheten i musklerna. Så varje dag går vi en timmes promenad på ojämt, mjukt underlag (typ skog) för att han ska tvingas använda alla benen, och sedan stretching. Om tre veckor har vi återbesök, och om stretchingen har gett resultat ska vi lägga upp en träningsplan för att återfå styrkan i bakbenet.
Vi är inte ordinerade strikt vila. Tvärtom är det bra att han rör sig, däremot ska han ha ordentlig uppmärvning och nedvarvning och framförallt inte pressas. Så all form av fysträäning är uteslutet. Även spår går bort. När Fidel går rör han sig snett för att avlasta så mycket som möjligt. Bara att gå rakt gör ont för honom, därför tänker jag även pausa den mesta lydnadsträningen. Kvar har vi lite nosgrejer och apporten, och trick med framtassarna. Istället får jag fokusera på valpen, men det är ju inte helt illa.
Foto: Elin Selin
Fidel kan inte prata. Jag har sett massa små tecken på att något varit fel sedan mer än ett år tillbaka, men jag har inte kunnat lägga ihop det förrens han började passgå och bli riktigt vresig. Hundar är oerhört bra på att trycka bort smärta och bara köra på. Tyvärr gjort detta att Fidel fick gå och ha ont väldigt länge.
Men nu ska det bli bra!

Fidel, vad är fel?

Fina Fidel, och oj vad annorlunda jag redigerade bilder för ett år sedan!
Jag har haft en olustig känsla den senaste veckan. Fidel har varit ovanligt vresig och gjort flera till synes oprovocerade utfall mot valpen. Jag skriver 'till synes' för jag tror inte att utfall är oprovocerade, bara för att jag själv inte ser orsaken. Dessutom har han varit lite disträ och känts allmänt frånvarande, även om jag mest skyllt det på att granntiken ska gå in i löp.

Jag har varit extra uppmärksam på hans humör, och övervägt att söka hjälp om det inte blir bättre inom nån vecka eller så. Trots allt så är valpen riktigt jävla jobbig - han kanske bara är förbannat trött på henne just nu. Jag snäser själv ifrån till henne ibland för att hon är så jobbig.

Men igår när vi promenerade insåg jag att han går passgång ibland. Dvs rör tassarna på samma sida parallellt. Detta är en typisk avlastande gångstil för hundar som har lite ont. Vissa hundar går passgång utan att ha ont men Fidel har aldrig gjort det, och kombinerat med hans vresighet mot valpen som bara blivit värre misstänker jag att han faktiskt har ont någonstans.

 Så jag börjar på måndag, hos en fysioterapeut. Jag vill börja där efterssom han visat så tydliga, plötsliga avvikelser i sitt rörelsemönster. Jag tror att vi kommer hitta orsaken hos fysioterapeuten, men om det inte sker blir det veterinärbesök senare i veckan.

Jag vill inte spekulera men såklart är jag orolig för vad det kan vara. Inte minst om det visas sig att det ligger nån gammal skada som han gått med länge. Ska det bli som med magen: Jag trodde min hund inte gillade mat men han var bara ständigt dålig i magen det första två åren av sitt liv. Kul liksom. Men det går ju inte att göra nåt åt annat än att göra det bättre för framtiden. Men å andra sidan, är det något som legat länge borde jag se positiva förändringar i hans beteende när det försvinner - och det är ju bra.

Jag vill inte spekulera säger jag och börjar spekulera. Men det är svårt att låta bli. 

Matglädje


Som många gånger tidigare nämnts har Fidel haft magproblem. Detta har bidragit till att han aldrig haft någon vidare matmotivation, och även nu när han är bra tycker han att mat är sådär kul.

Ecma däremot älskar mat i alla dess former. Jag kan ta upp en sten från marken och trycka in i munnen på henne. Wow så gott, en riktigt toppenbelöning för Ecma. Men jag är så ovan att kunna jobba med mat. Med Fidel har jag fått vara kreativ med lek och leksaker, och jag glömmer hela tiden bort att med Ecma kan jag faktiskt bara trycka in nåt gott i munnen på henne, så är hon supernöjd.

Ensamträningen till exempel. Ger jag henne en kong med mat i bryr hon sig varken när jag går eller kommer hem. Hon har sin mat och är supernöjd med den. Det är riktigt skönt.  Och jag glömmer bort det hela tiden, och måste dagligen påminna mig om att mat plötsligt funkar som belöning.

En hund och två


Jag försökte ofta ställa mig själv och andra frågan innan jag skaffade valpen - vad blir skillnaden på en och två hundar?

Några saker var självklart:
- Högre utgifter
- Fler hundar att aktivera
- De tyr sig mycket till varandra (på gott och ont)

Men det ingen berättade för mig var alla de små kompromisserna som funkar jättebra att göra med en hund som inte alls funkar med två. Till exempel i kopplet. Om en hund pendlar mellan olika sidor och rör sig lite runt dig gör det inget. Det är bara att byta hand du håller kopplet i. Med två hundar: Kaos.

Eller skälla på dörren. Det är lättare att stå ut än att träna bort med en hund. När två går igång är det inte lika kul. Det låter liksom arton gånger mer.

Generellt behövs tydligare struktur och inrutning när de är två, vilket också har resulterat i att Fidel är mycket mer lugn och harmonisk. Dessutom har han mycket mer driv på mat och godis nu när han har någon att konkurrera med.

Ecma växer

Jag har inte hunnit fota på sistone, så det får bli en gammal goding: monstervalpen.
Ja, att valpen växer var väl föga förvånande. Hon är nu drygt 4 månader gammal och väger in på exakt 11 kilo. Hon har tappat många tänder men har några kvar ännu.

Vi har flyttat tillbaka till stan efter en sommar i skärgården. Jag missade visst lite i miljöträningen där, och stackars valpen blev lite överväldigad när vi kom in till stan och det plötsligt var massa saker till höger och vänster.  Hon skällde på allt som var lite konsigt, mest människor och hundar.

Nu har jag jobbat aktivt några dagar med någon form av skvallerträning - ser du något konstigt, kom till mig och få godis istället för att skälla. Efterssom lilla damen kastar sig över varje bit mat som vore det den sista hon någonsin fick har det inte varit några problem att vända hennes fokus.

Vi grundtränar också inför en framtida brukskarriär. Mycket lekutveckling, växling mellan passivitet och aktivitet, fokus och bra attityd. Hon har också börjat att självmant hoppa in i fotposition ibland. Det har jag inte tränat aktivt alls, bara belönat när hon råkat hamna rätt. Men som den lilla godisgris hon är gör hon väl allt för att få tag på den där nedrans godisbiten. Att jag har godisväskan perfekt placerad på vänster sida kanske också hjälper lite.

Det går framåt i hennes och Fidels relation också. De är inte sådär ligga-nära-tajta som många hundar jag sett som bor tillsammans. De håller sig på varsin kant och verkar ärligt talat rätt ofta ganska opepp på något aktivt umgänge. Däremot är Fidel mycket coolare runt maten och med tuggben. Numera får Ecma ha sina saker ifred. Det är mycket skönt att slippa separera dem. Hon sa till och med ifrån här om dagen när han försökte svepa in och stjäla hennes grej, och han lyssnade jättefint och backade omedelbart.

Jag tycker den här valpen är skitrolig. Det börjar bli hund av henne. Hon har bra tryck och arbetsvilja och dessutom är hon otroligt belöningsmotiverad. Det ska nog bli något av den där.

Paket från Tuggmästaren

 Tuggmästaren hade en kampanj med fri frakt, så då passade jag på att beställa lite grejer till hundarna. I kartongen låg allt så fint inslaget i papper. Kanske inte det mest miljövänliga, men så trevligt det kändes att öppna paketet.

Mitt favoritmärke när det gäller hundtugg är det finska märket Rauh!. De är tillverkade i norden, älg-produkterna är ekologiska, och generellt känns det som lite renare och snällare tugg än många andra sorter. Det är också en av få tuggben som kräsna Fidel faktiskt gillar, även när han har lite sämre matperioder. Enda nackdelen med Rauh! är priset. Men för oss är det värt det.

Denna gång fick de älgchips och nöttuggpinnar. Båda sorterna har vi prövat förr och de är mycket omtyckta av hundarna.

Vi prövade också en tup Ezee treat, flytande godis. Jag har tidigare prövat Planet Pets flytande godis i deo-format. Ezee treat är istället en halvfast kräm i en tub, som en liten tandkräm. Det luktar inte särskilt illa, och kladdar inte alls. Ecma tycker den var kanon, men för kräsna Fidel dög den bara ibland.

Vi fick också smakprov på deras nya foder som jag ännu inte hunnit titta närmare på. Vi ger ju färskmat och kommer fortsätta med det, men jag använder lite torrisar som belöningsgodis ibland.