FulFidel


Ibland är han bara Ful, lille Fidde.

Tankar om inkallning


Jag har en drömbild av vår inkallning där Fidel som på bilden ovan kommer farande som ett skott med öronen fladdrande i vinden. 

I verkligheten har jag flera inkallningssignaler. Den första är "hitåt" som bara betyder att han ska röra sig åt mitt håll och oftast resulterar i att han bara drar förbi mig åt andra hållet.

Sedan har vi "hit" som ska betyda "avbryt det du gör och rör dig omedelbart hitåt så snabbt som möjligt". Istället betyder den just nu "Titta mot mig om du inte har något viktigare för dig, och det vore trevligt om du kom men gör som du vill". 

Slutligen blir det istället ett allvarligare tonfall som hunden väl förstår, och då kommer han, givetvis.

Så när allt kommer omkring så har jag en bra inkallning, och jag kan ha hunden lös utan problem. Men jag har en onödig mellaninkallning som ofta skapar frustration hos mig. Varför kommer inte hunden på en gång, jag vill inte tvingas bli allvarlig och  tråkig!

Som med mycket annat har vi inte aktivt tränat på inkallning på sistone, så det blir kommande veckas projekt. Så dels ska vi träna massa inkallning och förstärka den som tusan - för ärligt talat, hur ofta kallar jag in honom och gör nåt kul, det är mest krav, koppel och tråkigheter när man kommer till mig.

Delmål två är att jag ska slappna av mer och inte gå runt och  ge små microkommandon hela tiden. Jag är lite nervös av mig och vill ständigt ha koll vilket gör att min mun går i ett när han är lös. Det som kommer ur min mun till hunden ska helt enkelt vara tydliga kommandon där han vet exakt vad han förväntas göra när han hör dem.

Med större tydlighet från min sida kommer hunden prestera bättre, det blir mindre frustration och alla blir nöjda och glada!

Vilket drag!


Idag var vi i skogarna bortom Danderyd-Täby Brukshundsklubb och körde lite drag med Amanda och Maria och deras hundar. Fidel är inte inkörd, men vi har sprungit lite tillsammans, och han vet att det inte är farligt att ligga på i selen. Att springa framåt utan mål tyckte han var konstigt, men när vi gick bort från den andra och sedan körde tillbaka till dem, då gick det bra. Nästan för bra. Jag var ovan vid sparken och kände mig totalt utan kontroll.


Amandas Juni och Carsten däremot är vana att dra, och när Amanda selade upp dem på sparken försvann de snabbt  bort i skogen. Så plötsligt kom de farande tillbaka i världens fart. Det gav en bra försmak på hur bra det blir sen när Fidde väl är inkörd och vet vad han ska göra.




Marias Boss och Baileys hade inte heller prövat drag förut. Boss blev mest förvirrad när det plötsligt tog emot där bak, men Baileys fick lite fart till slut. Jag fick äran att stå bakom och agera tyngd.



Jag tog såklart tillfället i akt att köra lite med Juni och Carsten också. Eller tja, jag blev övertalad av Amanda och tur var det, för oj vad kul det var!


Sedan körde jag några varv med Fidde till. Han var lite för inställd på spår men med lite skrik från mig, allt ifrån hejarrop till uppmaningar att låta bli spåret rörde han sig till slut rakt framåt och låg på bra. Vi har en bit kvar, men det ska nog bli draghund av honom till slut.

Tyvärr så bromsade han tvärt i sista etappen och jag som inte riktigt var med körde på honom och vi alla ramlade ihop i en förvirrad hög. Han blev lite skrämd och tyckte några minuter att sparken var en farlig liten grej, men sen repade han sig snabbt och han drog några meter till innan vi packade ihop för dagen. Det var skönt att sluta när det gick bra, och inte med en tråkig vurpa som skrämde både mig och hunden.



Snö snö snö

Det har snöat ordentligt de senaste dagarna. Jag har tappert försökt hålla mig inne, men hunden kräver sitt och till slut fick vi masa oss ut i kylan.

Att fotografera i snön är svårt. Att fotografera i snöfall och ohygglig blåst är ännu svårare. Mitt mål är att aktivt kunna jobba som fotograf inom ett år, därför försöker jag aktivt jobba med olika saker när jag är ute. Idag fokuserade jag främst på att hålla kameran rejält stadigt, alltför ofta får jag lite skakoskärpa för att jag håller kameran dåligt. Det är ett förödande misstag på telezoom, då varje liten skakning syns så mycket mer än på min lilla vidvinkel. 


Jag försökte också att ta så få bilder som möjligt, och verkligen tänka igenom de bilder jag tog. I vanliga fall raderar jag kanske 70-80% av alla bilder jag tar, men med lite aktivt tänkande så blev idag mer än 50% värda att spara. Det ger mindre slitage på kameran  (som bara klarar ett visst antal hundratusen exponeringar) och jag tänker också mer fototekniskt istället för att bara knäppa.


Jag har inte skrivit här om hundmässan i december, men givetvis var jag där och sprang runt som en galning och försökte hinna med allt samtidigt. Ett av mina mest otippade köp var det här täcket, från Ruff and Tumble. Jag var i deras monter och pratade redan första dagen, och dag två gick jag dit och köpte ett täcke. Det är helt enkelt ett täcke i handduksmaterial att använda när hunden är blöt. När Fidel är blöt blir han en manisk soffrullare och alla textilier inom räckhåll för honom blir lika blöta som han. Detta täcke är helt fantastiskt. 

Så, jag försökte ta en bra bild på honom i täcket som skulle kunna funka som produktbild, bara på skoj (om någon där ute ser detta och vill ge mig betalt för att göra samma sak dock så säg till, haha!). Målet här var att försökta ta en ganska avslappnad vardagsbild där täcket ändå tydligt framhävs. Jag fick rensa bort en hel del störande saker i bakgrunden och även såklart jobba med hunden. Han ville inte hålla sin pose utan slängde ner hakan i backen så snart jag backade. Jag hade förstås behövt släta ut täcket lite mer, det sitter inte helt smickrande på honom. Det är såna saker jag ser nu i efterhand, som jag behöver börja titta aktivt efter när jag fotograferar.

"Bättre och bättre dag för dag" är mitt nya motto, och när jag tittar på dagens bilder är jag helt klart nöjd. Jag lärde mig något nytt, och det är det viktigaste.


Foto på berget

Vi tog oss en promenad, Fidel, sambon och jag, och passade på att fota lite på berget. Inspirationen att fota är inte den största nu på vintern, men vi försöker i alla fall rasta kameran i alla fall ett par gånger i veckan. 




2014 i bilder del 2


I juli var vi i skärgårdsidyllen med familjen. Finland och Ornö var två givna sommardestinationer och hunden spenderade glatt dagarna med bad och äventyr.


Augusti. Vi hänge mycket med vänner och familj, spårade och tränade lydnad. Fidel fick excellent på sin första utställning.


September. Jag köpte ny kamera och nytt objektiv. Vi gjorde inte jättemycket men hade trevligt ändå. Fidel fick sitt första och enda gosedjur och var så lycklig och bar ständigt runt på pandan. En vecka senare var den bara tyg och stoppning väl separerat.


I oktober prövade vi på vallning. Vi träffade massa nya aussiekompisar och jag började äntligen fotografera i raw-format.


November kom och vi hade bara ett par ynka soltimmar på hela månaden. Då passade vi dock på att vara ute och ha det trevligt, hunden, sambon och jag. Jag köpte också ett nytt objektiv, Nikon AF-S 70-200/f2,8G IF-ED VR II (japp, långt flådigt namn. Någonstans i samma veva bestämde jag mig också för att satsa på fotograferandet på allvar.

December. Det känns som den månaden mest bestod av stress och sjukdom för människans del. Hunden  hade kul ändå, och  nyår firade vi i glad väns lag på Ornö.