Skärgårdsäventyr


Vi har varit på skärgårdsäventyr till ön Borgen. Där fick hundarna springa runt på klipporna och gotta sig. Det blev lite frustrerande för Ecma som ännu inte riktigt hänger med i Fidels tempo, men över lag hade de kul. 


Fidel fick ett hårt spår. Ecma fick godis på rad på klippan. Fiddes gick sådär, som det ofta gör när jag inte är helt med själv. Vi hade planerat att åka till en annan ö och jag hade med grejer för upplet och spår i skog. Hårda spår har vi inte gjort mycket av  och jag var lite bitter på grund av resmålsändringen. Båda fick i alla fall jobba lite och de tog sig i mål.


 Och snart är sommaren slut. Imorgon är sista arbetsdagen, sedan återstår två veckor innan skolan börjar igen. Men redan nästa vecka börjar terminen lite smått. Jag och Fidel ska gå en lydnadskurs och jag ska vara hjälptränare  på två kurser på vår brukshundsklubb. Jag kanske även kommer gå instruktörsutbildning i höst vilket såklart ska bli jätteroligt.


Ecma har hunnit bli 16 veckor nu. Vi flyter mest runt, men småtränar lite på grunderna - byteslekar, omvänt lockande och lite sitt - stå - ligg.

Valpen


Valpen växer. Hon har hunnit bli nästan 16 veckor gammal, och väger strax över 9 kilo.  Långbent som tusan är hon men hon har växt ganska jämnt hittills. De senaste veckorna har hon blivit allt modigare och drar iväg längre ifrån mig på äventyr, men hon har också blivit lite mer reserverad och skäller gärna ut sånt som är konstigt. Den viktiga socialiseringsperioden där de bara är nyfikna mot det mesta är över, och det märks.

Ecma är inte överförtjust i människor. Hon gillar mig och min familj, och folk som är lugna och respektfulla. "Woooooow vilken söt valp" tycker hon mest är jobbigt, och hon föredrar att betrakta folk på avstånd. Så där behöver vi träna på att alla folk är ok, och att det är okej att inte hälsa på alla om man inte vill. För min del behöver hundarna inte alls gilla andra människor, så länge de inte är rädda för dem. Tvärtom tror jag det vore skönt med en jycke som inte var så översocial såsom Fidd kan vara.

Träningsmässigt inser jag att jag inte gjort så mycket. Samtidigt har vi kört lite nostarget, lite inkallning, och jag har uppmuntrat fotposition. Vi har lekt byteslekar och försökt få till lite stadga med omvänt lockande. Men mest har vi mest gått omkring och haft det trevligt. Vi har varit i stan, i skogen, vid vattnet, på bryggor, paddlat kajak och upplevt alla möjliga skärgårdsäventyr.

Vi har lagt lite minispår också, och hennes nos verkar faktiskt fungera helt okej. Så jo, vi har nog tränat en hel del ändå, fast det inte känns så.


Jag har också försökt tänka om träningen med Fidel. Jag kan fortfarande vara otydlig och ha dålig tajming när vi tränar, så där måste jag höja min lägstanivå och träna mig själv snarare än hundarna. Vi har också börjat jobba ordentligt på apporten. Fidel är ju tuggmästare. Sakta men säkert börjar jag se framsteg, och det är så kul, för jag är oerhört dålig på att jobba långsiktigt.


Och så är det redan augusti. Så snabbt tiden gått. Jag är ändå väldigt nöjd med sommaren, trots att den varit ganska grå. Vi har haft det trevligt och fått ett välförtjänt avbrott från storstaden.

Aussiegalleri.se

 Jag och många andra brukar säga att aussien är för snygg för sitt eget bästa. Rasen är oerhört mångsidig och ibland är det svårt att tro att två olika aussies faktiskt är av samma ras. Jag har ofta tänkt att det vore kul att dokumentera olika individer av rasen och göra någon form av sammanställning. Eller, rättare sagt, det vore roligt om någon annan gjorde det så att jag sedan kunde njuta av det utan att själv behöva göra arbetet.

En dag trillade jag in på Kelpiegalleriet och såg att någon gjort precis det jag ville ha, fast för "fel" ras. Så jag gick omkring och var lite avundsjuk och kände mer och mer "kan ingen ta tag i det här?!"

Att jag inte förrän för några veckor sedan nåddes av insikten är lite konstigt: Jag pluggar webbprogrammering, jag gillar att fotografera och jag reser ändå runt en hel del på olika hundevenemang. Jag får helt enkelt göra det själv. När fröet väl var sått gick det snabbt. Jag gick ganska omgående ut med idén i olika aussiegrupper, både för att få inspiration och för att projektet inte skulle rinna ut i sanden.

Självklart lurade jag med mig Elin också. Två kameror är bättre än en. Och nu rullar projektet. Vi har fotat ett tjugotal hundar och det blir fler hela tiden. Jag jobbar på med databasen, skripten och allt som håller ihop webbsidan, och Elin fotar hundar. Vi hoppas kunna lansera sidan på lördagkväll. Tills dess får gärna ni som är intresserade gilla facebooksidan. Där skriver vi om alla uppdateringar och postar även en hel del hundbilder. På www.aussiegalleri.se finns just nu bara en platshållare med lite information, men vänta på bara, om bara några dagar kommer aussiegalleriet finnas där att beskåda i sin fulla prakt!