Porträtt hund


I skolan jobbar vi nu med illustrator. SÅ jag passade på att träna lite på Fidel, eftersom jag tycker väldigt illa om att göra hår och päls. Övning ger någon form av färdighet sägs det. Men med tanke på att detta är den andra grej jag någonsin gör i Ai är jag ändå nöjd.

Inget koppel - alls.

Idag hade jag hunden helt lös, eftersom vi nu är i skärgården hos mina föräldrar. Det är aldrig någon ute nära vårt hus, så hunden får springa runt bäst han vill. Jag fortsatte att jobba med kontakt och föremål. Saker ska vara roliga för att vi leker med dem tillsammans. Vi kampar och leker nära - inga hemska jaktlekar här inte.

Plötsligt slog det mig att vi behövde slänga soporna. Här ute på landet ligger soptunnan en bit bort från huset, ute vid den stora vägen där det faktiskt kör bilar. Jag hade inget koppel med utan höll istället hunden nära mig, och det funkade superduper. Bästa hunden. Jag har aldrig riktigt lyckats förut att få honom att välja mig över allt annat kul i världen så detta är verkligen framsteg.

Bara ett par dagar med oerhört intensiv kontaktträning har gett oerhörda resultat. Detta kommer vi givetvis fortsätta med.

Känslan

Det är lätt att bara se till andra.

Det går bättre för att Fidel har mognat.

Det går bättre nu för att vi tränar med Carolina.

Det går bättre nu för att jag läst en viss bok.

Det går bättre nu för att jag har träffat vissa människor.



Men oavsett allt det där så går det bättre för att JAG går bättre. Jag förändrar, jag gör annorlunda, jag mår bättre och det speglas i allt jag gör - inte minst hundträningen. Jag är oerhörd tacksam för all hjälp jag fått av många olika människor den senaste tiden. De har hjälpt, motiverat och inspirerat mig. Men förändringen, det som känns bättre, det kommer från mig och ingen annan.

Fan vad jag är bra.

Träningsdagbok 24/1

Jag har varit dålig på att hålla upp träningsdagbok (en "läxa" från Carolina som vi tränar med) däremot har jag varit bättre på att träna. Vi har satsat hårt på följsamhet, och där går det rekordsnabbt framåt vilket är helt underbart. Det är en väldig skillnad mot för bara någon vecka sedan.

Jag försöker också vara tydligare med vad jag vill och se till att hunden förstår, vilket också funkar.

Idag gjorde vi ett upplet. En scarf och en repknut låg gömda. Han hittade scarfen först och var mycket nöjd. Sedan nosade han runt i fem-tio minuter innnan han slutligen hittade repknuten, och då hände det! Fideltoken som alltid annars brukar rusa runt i långa cirklar med saken han hittade satte sprätt direkt till mig. Pang på!

Jag har en repknut och det bästa jag kan göra med den här är att kampa med dig, Matilda, PAAARTY! Och vilket party vi hade!

Som jag försökt få till den där apporten. Äntligen börjar det släppa. Äntligen börjar hunden förstå att föremål är som allra roligast när de kommer till mig.

Aussieträning


Idag kände jag mig pepp, och tog därför hunden i följe och åkte och tränade med Elin, Erika, Amanda och deras hundar. För vår del blev det mest att stojsa runt i utkanten av planen. Jag belönade både med kamp och godis så snart han fokuserade bort från de andra hundarna.

Tänk att det gick väldigt bra!
Han skällde en del, men var inte alls så ofokuserad som han kunde varit. Möjligtvis var vi lite för nära, men samtidigt känner jag att jag måst komma ut och faktiskt träna med Fidel bland andra hundar. Andra hundar ska inte betyda nåt mer än att det finns större chans till lek och skoj med mig!

Så vi körde på. Tränade inget speciellt, mer än att han skulle ha fokus på mig. Helt kravlöst, och så snart han stissade upp sig eller började skälla tog vi avstånd.

Framförallt är jag nöjd psykologiskt då jag både bröt ett dåligt mönster (han-skäller-och-är-jobbig-så-jag-tränar-inte-med-andra-mönstret) och också såg att han har stor potential.

På vägen hem stannade vi och åt middag på centralen. Där visade det sig verkligen hur mycket vi faktiskt jobbat med kontakten idag. Trots rusningstrafik och massa människor höll sig Fidel vid min sida och hade jättefin kontakt säkert 70% av tiden. Och detta är alltså en hund som jämt vill ha koll på ALLT. Mycket nöjd är jag över vår gemensamma insats.


Väl hemma såg jag att min träningsdagbok äntligen anlänt, hurra!
Den börjar först nästa vecka, men då ska vi minsann vara noga att klämma in någon form av träning varje dag. Vare sig det är flera timmar eller bara någon minut.

Imorgon åker vi ut i skärgården där vi ska spendera helgen. Då lär det bli en hel del spår, upplet och gå lös i skogen. Jag ska fokusera på inkallningen och också försöka läsa ut de två hundböcker jag har liggandes just nu, Kontaktkontraktet och Med Sikte På Tian.


Vänd på träningen

Jag ser att många som skaffar smarta, träningsglada hundar kör på och försöker lära hunden massa trick till höger och vänster. Det blir nästan en tävling om hur många trick vallhundsvalpen kan och hur ung den är när den lärde sig detta. Detta behöver inte nödvändigtvis vara fel, men så har jag inte valt att träna.

Jag och Fidel har inte många kommandon. Sitt, ligg, stå och tassen nöter vi fortfarande. Vi har börjat försöka få in ett snyggt fotgående och givetvis har vi en inkallningssignal. Istället för att lära in en massa olika beteenden har jag satsat på 100% stadga och förståelse i de vi redan har.

Den största anledningen till detta val är stressen. Jag vill inte uppmuntra stress hos min hund. Jag vill inte att han ska vara rastlös och otålig och bjuda på tusen beteenden om jag inte belönar snabbt nog. Vissa hundar klarar jättefint att ha många kommandon och tricks, Fidel skulle nog bli ett stressmonster om jag körde på för snabbt. Då skulle han genomföra allt och se förbannat söt och rolig hur, men det skulle skapa både stress och frustration i längden.

Då min hund har lätt till stress måste jag ständigt utmana mig själv att bryta träningen i tid. Om han börjar låta har jag redan gått för långt. Då är han uppe i stress, och all belöning för korrekta beteenden belönar också stressgnället. Detta är väldigt jobbigt, eftersom han ofta presterar väldigt bra när han är ordentligt på. Då behöver jag vara hård mot mig själv och vägra fortsätta.

För att få bra ordförståelse har jag relativt snabbt fasat ut handtecken i många kommandon. Vi tränar också i många miljöer och på olika sätt (tassen ska till exempel fungera lika bra sittandes, liggandes och ståendes). För att testa hur långt vi kommit med ordförståelsen lade jag mig ner på golvet och körde igenom lite ligg-sitt-stå.

Varför liggandes på golvet? För att jag helt enkelt inte kan vara helt säker på att jag inte gör små gester med händer och kroppsspråk. Då jag ligger ner på golvet skiljer sig dessutom min position markant från våra vanliga träningstillfällen, vilket gör att om beteendet inte är ordentligt generaliserat kanske hunden inte ens fattar att det är träning fortfarande.

Det gick riktigt bra! Han fattade och körde på utan knussel och missförstånd. Jag blir ju lite stolt över oss. Det är så skönt att bekräfta att hunden faktiskt lyssnar på mina ord och fattar vad jag säger. Vi körde även lite sitt-stå-ligg med hunden bakom ryggen, och även här briljerade han. Om det har med dagens träningsgodis - rå köttfärs - att göra låter jag vara osagt.

Fidel kör tassen. Jag ligger ner på golvet. Det förvånar mig hur bra han fattade trots att jag var i ett helt annat perspektiv än vanligt.

Träna med Carolina

Idag tränade vi med Carolina igen. Som alltid är det väldigt intressant, givande och trevligt.

Idag prövade vi ett personspår. Jag är ju härligt oerfaren, men enligt Carolina är Fidel riktigt bra på nosarbete, och det glädjer mig såklart. Han fattade direkt vad han skulle göra och ville hellre bakspåra än att leka med kampleksaken i slutet av spåret. Tossiga hund.

Sedan fick vi även öva hundmöte med Annika och Dante. De stod en bit bort och vi gick bit för bit framåt och belönade alla tillfällen han inte fixerade på Dante. Om han blev för intensiv tog vi några steg tillbaka tills vi var på ett avstånd som fungerade.

Och jag måste säga att trots att jag tidigare avfärdat skvallerträning börjar vi nu nå en punkt där det funkar. Carolina har verkligen hjälpt mig att jobba upp Fidels godisdriv och nu börjar han äntligen ha förväntningar och söka matbelöning på ett sätt han aldrig förut gjort. Nu jobbar vi inte direkt med skvallerträning, men jag ser ändå att det faktiskt kan funka.

Carolina påpekade också att Fidel verkar ha lite blandade känslor inför andra hundar, inte enbart glädje och wohooparty. Det känns logiskt när jag tänker på det, framför allt har jag tyvärr gett väldigt blandade signaler till honom vid hundmöten vilket säkert har byggd en viss osäkerhet över tid.

Här om dagen däremot var vi ute och gick. Fidel var upptagen i nosandet och gick utmed kanten på gångvägen. En herre med nån liten bichon kom gående på vägen. Min instinkt var såklart att samla upp kopplet och öka tempot så vi passerade den andra hunden snabbt. Men av någon anledning avbröt jag mig själv. Fidel var ju nöjd och nosande, kan jag inte bara hålla mig lugn istället?

Lugn var jag och rakt förbi gick hunden, Fidel tittade upp, såg hunden och fortsatte nosa i backen. Sånt är fantastiskt. Tänk vad mitt kroppsspråk och min utstrålning kan göra. Hur lätt jag kan skapa eller förebygga oro.

Tills nästa vecka ska vi fortsätta nosarbete ett par gånger i veckan och jag ska försöka identifiera vad jag gör när jag blir irriterad/arg. Vi ska också jobba med koppelgåendet, vilket såklart är en enormt bidragande faktor vid hundmöten.

Barfhunden blir hög


Skämt åsido. Trots att han ser ut som en pundare på bilden är det inte värre än ett vanligt, vitt tuggben. Trots att jag barfar får Fidel nämligen lite olika tuggben, och ibland får han till och med torrfoder och annat med spannmål som träningsgodis.

Varför?
För att han är kräsen som tusan. Således får han det han äter, och jag är ständigt på jakt efter saker han vill tugga eller acceptera som godis, och jag testar ALLT. Just nu kör vi med torkad kycklingfilé, kattmat och Orijen-godis.

Unghund

Frustration är ett bra ord att beskriva min och Fidels relation just nu. Han är frustrerad och jag är frustrerad. Han vill nosa, springa till och humpa på hela världen, jag vill att han beter sig. Han tycker jag kräver för mycket och jag tycker att han åtminstone kunde följa de få enda krav jag ställer.

 Idag har vi i alla fall fått hjälp att pröva lite drag, vilket gick superduper. Han är ju ett geni. Det svåraste tyckte jag var balansen. Man ska inte belasta en ovan hund för mycket, men han jobbade så mycket bättre när det var lite tyngd. När vi bara hade nåt kilo sprang han runt och nosade och stojsade som vanligt fast med dragsele och tyngd bakom sig.

 Det var ju bara lite prov dock, se hur det känns och om det kändes som en bra aktivering. Vi behöver ju få in mer ren fysträning också. Och jag är nöjd. Nu blir det till att investera i egen dragsele och linor och läsa på lite såklart, så att vi gör rätt.

Träningsdagbok 13/1

Här är svaret på vad Fidel gör när jag har bättre saker för mig. Han kräver uppmärksamhet. 
Idag klickade vi apporten, och oj vilken skillnad bara från för några dagar sedan. Han var förvisso ganska gnällig idag, men lyfte genast apporten och höll den helt stilla utan tugg. Och det där tugget har varit lite av ett problem med Fidel, så jag belönar gladeligen när han äntligen verkar fatta att man ska hålla saker stilla utan att lämna märken efter sig.

Vi körde bara några jättekorta pass efteresom han ändå var gnällig. Det förbryllar mig lite, för han vekrar fatta vad han ska köra, han verkar helt säker på att han ska lyfta föremålet och hålla kvar och han verkade inte stressad eller uppe i varv. Ändå var han gnälligare än vanligt. Förvirrad blev jag, men strunt samma. Han presterade i alla fall bättre än någonsin, om man frånser gnället.

Nästa gång (troligtvis redan ikväll) kör vi direkt efter promenaden så får vi se om han är mindre gnällig då.

Shopping


Idag var jag på shoppingtrip utan hunden. Mycket skönt var det att kunna botanisra bland bollar och koppel utan en dragig tonårshund med massa vilja.

Vi kom hem med följande:
Orijen godis (lamm) - gratis
Orijen godis (regional red)- 39 sek
"Älgchips" (tuggisar av älghud) - 39 sek
Boomer ball - 109 sek
Tuggknut - 49 sek (denna valde Fidel att plocka ut allra först när han dök ner i påsen)
Koppel hurtta stretch (halva priset) - 75 sek
Halsband hurtta halvstryp (halva priset) - 70 sek
Stor stor tuggknut (utgående) - 15 sek
Apportbock - 60 sek
Små tuggpinnar - 7 sek/styck

Det blev en bra shoppingtur som helt finansierades av mitt julklappspresentkort.

Träningsdagbok 11/1

Idag blev det inget upplet. Däremot var vi på aussieträff och sprang runt och stojsade med massa aussies (mer om det i ett annat inlägg) och väl hemma med trött hund passade vi på att klicka lite apport.

Det vi framför allt fokuserar på nu är korta korta pass, och klicka innan han hinner släppa (förut kunde jag stå som ett fån och vänta, vilket gjorde att hunden bara tog föremålet och gick iväg). Jag behöver sluta försöka kräva för mycket för snabbt och komma ihåg att ta pauser ofta.

Sagt och gjort. Repknuten blev det idag. Ner på golvet, han lyfte upp den, klick, godis. So far, so good. Han jobbade bra men gnällde lite, så jag sa slut och gick och gjorde annat ett par minuter. Sedan körde vi tre klick, och tog paus.

Han var lite gnällig idag, så till slut prövade jag att bara köra en repetition, och sedan direkt ta knuten och gå vidare. Och då! Då fick jag de snyggaste, mest fokuserade, totalt tuggfria lyften och han höll knuten stadigt tills jag klickade. Bästa hunden!

Och det bästa? När det kändes som bäst slutade jag. Utan att dra ut på det eller vilja köra "bara ett par gånger till". Så jag är nog också lite bäst!

(I övrigt har vi haft en det stress idag på aussieträffen på Gäret, men det skriver jag om sen om jag känner för det, nu ska vi ju vara positiva!)

Lördag kväll






Träningsdagbok 9/1

En dag för sent skriver jag detta. Klockan är tolv och hunden visar sitt tydliga missnöje över att vi inte kommit ut på lunchpromenaden än. Han smågnäller, kommer fram till mig, tittar, buffar och låter för att visa att nu är det fan dags!

Men så kom jag på mig själv med att ha glömt skriva träningsdagbok igår, så det får bli en snabbis här. Det är trots allt en väldigt bra grej.

Vi körde upplet på en ny plats. Jag gick inte ut före denna gång, utan band upp hunden och vallade, synretade och placerade ut två knutar. En nästan helt gömd under massa löv och en nedtryckt i ett hål i en stenmur.

Först hittade han stenmur-knuten, men tydligen hade jag lagt den så långt ner att han inte nådde den. Jag borde kanske varit snabbare fram och hjälpt honom plocka ut den och belöna, för nu lät han den vara och gick vidare istället.

Han hittde nästa och lekparty och sedan började han leta igen. Så småningom hittade han tillbaka tilll knuten i muren, och denna gång kunde jag hjälpa honom lite och lägga upp en kant så han kunde dra upp den och party hade vi.

Han är ju förjävulens duktig, det är nästan fånigt. Jag måste öka svårighetsgraden lite.

Nu ska vi ut på en långis i stormen. Förhoppningsvis är inga andra ute i alla fall så då får han springa löst mera. Skönt för oss båda.

Precis när vi var klara kom en kvinna med en lös labbe gående. När hon såg att jag höll in Fidel och gick bortåt vände hon. UNDERBARA HUNDÄGARE! Det var så förbannat skönt att slippa hela "får dom hälsa?"-diskussionen.

Jag ska beställa en egen kalender från internet, med detta omslag. Jag satt länge och väl igår och försökte välja något, och nu tillslut är jag nästan nöjd. 

Träningsdagbok 8/1 - uppletande

Idag gjorde vi alltså vårt första alldeles egna uppletande helt utan hjälp och support.

Jag gick själv ut i skogsdungen, gick runt en hel massa fram och tillbaka och upp och ner och hit och dit och runt och rakt, och sedan lade jag ut tre knutar. Sen hem, hämta hunden, så det låg i kanske totalt 20-30 minuter.

Kom fram med hunden, släppte på honom och han drog iväg. Ganska omgående (jag skulle gissa på 30 sek) hittade han knut nummer ett. Jaa, yahoo, duktiga hunden etc. Skrika lovord i falsett fick jag göra. Kampa lite med knuten, ta den, lämna tillbaka, kampa lite mer, ta den, lämna tillbaka. Visa att jag minsann inte är något tråkmonster som tar alla saker. Och jag höll tyst hela uppletet också, kan påpekas. Om än att det var kort kort.

Efter en lekstund gick vi tillbaka till platsen där vi började och jag släppte igen. Det tog kanske någon minut innan han hittade knut nummer två. Vi hade roliga partyleken etc. Någonstans här började jag fundera på om min hund var superbra, eller om jag lagt knutarna för lätt eller om jag vallat (gått runt på planen för att sprida min doft) dåligt.

Men då jag släppte tredje gången ville han inte riktigt. Han nosade runt, kissade lite, hittade en pinne, tog sig ett dopp och jag var jätteduktig och sa inget utan bara gick vidare och snart släppte han störningen och fortsatte leta. När han for iväg 15 meter utanför området kallade jag dock in honom igen, gick tillbaka till start och släppte på nytt.

Ingenting.

Okej. Men vi ska inte vara bittra och negativa, så jag lekte upp honom lite med en av de hittade knutarna och band sedan upp honom vid ett träd. Detta var en chansning då han inte är jättevan att vara uppbunden, men han satt kvar utan ljud eller protester. Stenkoll hade han på mig när jag gjorde synretningar och gömde knuten.

Denna gång jobbade han på riktigt bra. Det var nog tydligare när han visste exakt vad han skulle leta efter. Han jobbade riktigt fokuserat och hittade knuten snart.

Så jag funderade för mig själv under leken med knuten om jag skulle släppa honom en sista gång på den tredje - försvunna - knuten (jag hade givetvis själv glömt vart jag skulle lägga den). Vi hade varit ute och hållt på ett tag, men han kändes inte ofokuserad eller stressad, så jag chansade.

Släppte hunden igen. Han for ut långt till vänster "sådär långt till vänster gick inte jag" tänkte jag, men följde efter hunden i tystnad och lät honom jobba. Han prövade lyfta upp en pinne, men släppte den nästan genast och fortsatte leta där i vänster "helt fel, tokiga hund", tänkte jag. Och så plötsligt hittade han tredje knuten precis där jag absolut inte lagt den.

Super vovven?!

Japp. 

På vägen hem var dock jag trött och han larmade på allt som kom gående, både cycklar och tanter. Så vi skyndade hem (alla 3-400 meter). Hundstackarn har ju ett sår under ögat som han försöker klia sönder, så när vi kom hem blev det rengöring och sen på med tratten. Och nu sover han nöjt.

Träna med Carolina

Fidel är ett litet monster som har lätt till stress. Ofta är det en positiv förväntan som slår över i överdrivna stressbeteenden som skall, gnäll och ett otroligt drag i kopplet som skulle göra vilken husky som helst grön av avund. Det bra är att vi nu får hjälp med det, genom privatträning med Carolina.

Första gången vi sågs pratade vi mest. Om hur Fidel är och beter sig. Hur jag upplever hans stressbeteenden. Vi visade också lite hur vi tränade och Fidel gav en utmärkt demonstration på sitt stressgnäll vid shaping.

Nu sågs vi alltså för andra gången och denna gång blev det jobba av. Eftersom Fidel är stressig av sig ska vi fokusera mycket på nosarbete och aktivering där han ej går upp i stress. Så vi gick igenom hur ett uppletande går till och Fidel fick testa. Och vilken superhund!

Jag kan lugnt säga att jag inte har någon koll på uppletande. Jag kan inte säga vad som är bra och inte men Fidel fattade på en gång, gav sig iväg och hittade min strumpa. Han jobbade på snabbt men koncentrerat. Slängde upp nosen mot skyn och vädrade ett par gången - vilket tydligen är bra.

Efter tre lyckade upplet (det sista med två föremål utan synretning - bästa hunden) gick vi in igen och pratade klickerträning. Klicker är bra, shaping är bra men det gäller att få en stresshund fokuserad. Att han far runt och bjuder på tio olika beteenden om jag inte belönar snabbt nog är inte bra. Han har heller inte något vidare matintresse så kommande vecka ska vi ladda klickern fem gånger inför varje träningspass (alltså bara klicka och belöna). Detta också för att han ska fatta att han inte alltid behöver gå igenom hela arsenalen av trick. Ibland räcker det att bara vara lugn och ta emot.

Kriterier för klickerträningen är:
- Inget gnäll från hunden
- Ingen frustration från mig - bara vara glad
- Klicka innan han drar iväg med föremål (vid apporteringsklick)
- Korta pass
- Gå iväg om han ändå sticker med föremål

Jag fick också en lapp med saker att tänka på - rent generellt.
Den första stora punkten var MATILDA = VAR TYST!. Jag har ju en otrolig förmåga att gå runt och småpladdra både när jag och Fidel jobbar eller bara hänger. Så nu är det tystnad som gäller.

Tills nästa gång ska vi försöka köra upplet minst två gånger i veckan och jobba med stressfria klick. Och jag ska vara tyst.

Semester och Motivation

Den senaste veckan har jag och sambon spenderat på teneriffa. Hunden hade semester hos svärföräldrarna och hade det bara toppen.

Jag har haft tid att fundera över motivation, eftersom jag helt saknat detta innan jag åkte - både inom hund och generellt.

Hur ska jag få vardagen att fungera? Hur ska jag motivera mig själv, och hur ska jag få upp struktur för att få något gjort?

Min förhoppning ligger i struktur. Att få upp bra rutiner både för min vardag och hundens träning. Korta enkla mål, uppdelade på dagspass. Jag tror jag skall investera en whiteboardtavla som kan berätta för mig vad som är på g.

Så imorgon har jag en punktlista för skolan som för tillfället är det mest bråskande. Sedan ska jag läsa klart "med sikte på 10an" - styra upp vår lydnadsträning och även börja fysträna (troligtvis någon form av drag med mig graciöst löpande (läs: flåsande flängande) bakom). Vi ska även försöka komma ut i skogen och lägga spår.

Frågan är hur motivationen ser ut imorgon bitti då detta skall utföras.