Den har visst växt


Titta så fin hon blivit, valpen. Kroppen är jämnt musklad och hon har väldigt bra kontroll på den. Bilderna nedan är från i höstas och somras.



En väldigt bra Ecmaträning

Idag drog jag och Ecma iväg till Stockholms hundsportcentrum för att träna med Maria, Ego och Baileys. Jag brukar lite diplomatiskt säga att Ecma har mycket åsikter om mycket. Hon är helt enkelt skällig. Det är inte osäkerhet, utan snarare vakt och jakt, kombinerat med en hel del reservation. Hon vill helt enkelt inte ha folk nära och blir provocerad av saker som springer och låter. Hennes reaktion på alla störningar är att skälla. 

Jag har bestämt mig för att konfrontera allt det jobbiga och ta mig an varje utmaning vi får. Helt enkelt: Om jag tänker "oj, det kanske blir för jobbigt för Ecma" så kör vi hårt på det. Att träna i en inomhushall med andra hundar? Nej, hon är för fixerad vid andra hundar. Och i en helt ny miljö, och när jag är halvsjuk och trött och seg? Det kanske blir för jobbigt för Ecma. Det kör vi på!

Så vi gav oss iväg norrut och mötte Maria vid Kallhäll för gemensam färd till hallen. Väl inne och uppackade började vi värma upp. Valpen hade koll på allt, Maria, brorsan Ego, agilityfolket som skrek som dårar på andra sidan väggen. Okej, hon hade koll på allt utom den där människan som hade köttbullar och leksaker och ville träna. Så jag lade in henne i buren igen, andades några djupa andetag, och tog sedan ut henne igen.

Det blev lite bättre varje gång. Tredje gången var hon så pass samlad att vi kunde köra enkla övningar. Stadga, fokus, följsamhet. Efter en halvtimme kunde jag ha henne lös och vi hade faktiskt riktigt trevligt. Visst stack hon ett par gången, men hon bröt fint på inkallning och kom tillbaka (nästan) på en gång. 

Det kanske inte verkar stort för världen. En niomånadershund ska väl kunna träna bland andra? Men jag har varit nedstämd och mått dåligt. Jag har inte orkat ta tag i saker och vi har knappt tränat i jobbiga miljöer. Jag är supernöjd över valpen. I början stod hon och skällde på de andra längst ut i kopplet. I slutet hade jag henne lös och hon lyssnade och var riktigt jävla följsam och trevlig. Det säger mig framförallt en sak: Ecma funkar fint bland andra hundar så länge jag presterar.

Efteråt fikade vi. Då syntes reservationen tydligt. Hon låg fint med bra stadga under bordet, men så snart någon gick för nära oss skulle hon säga till. För mig del får hon gärna vara reserverad, men det där jävla gapandet i tid och otid får hon lägga av med. Vi jobbar på att helt enkelt se att folk kan vara nära oss utan att det angår oss.

När vi hälsade på Maria och kullbror Ego sist var det snö.
På vägen hem skördade vi också framgång. Hennes reservation kan vara nog så problematisk på tunnelbanan, men en timmes träning satte sina spår och hon var följsam hela vägen hem. Några gånger på T-centralen fick jag påminna henne om att gå med mig, men det är en riktigt stressig miljö där - även för oss människor. 

Jag fick också några nycklar i mitt eget beteende. När jag håller kopplet för kort blir hon spänd och drar. Släpper jag efter några centimeter går hon fint. Vilken han jag håller kopplet i spelar stor roll eftersom jag nästan bara belönar med vänster hand. Dags att börja variera sig där, tror jag.

Stormo Backans Esther och Stormo Backans Egon, nio månader.

Motivationen


Jag har haft en omotiverande höst och vinter. Det känns som problem, skador och sjukdomar staplas på varandra, samtidigt som jag själv har en personlig kris och håller på att ränna käpprätt in i väggen. Jag tror dock det värsta där är avvägt och jag tar mig sakta men säkert tillbaka till en produktiv vardag.

För hundarnas del har jag jobbat på med att få ordning på Fidels skada. Han är superfin i bakbenet. Men han är fortfarande inte helt bra i magen. Han är sur i hela kroppen. Ett tydligt symptom är att bindväven "kladdar ihop" med huden. Han spyr galla på tom mage och ofta låter det som en hel orkester från magen. Nu de senaste dagarna har han varit riktigt dålig och även haft diarré. Det brukar han inte ha, så jag vet inte om detta är hans vanliga symptom eller om han fått i sig nåt skit. Så nu får han gå på vom och kaninmage några dagar, vilket förhoppningsvis lugnar magen.


Ecma då? Hon har växt ojämnt, och ena bakbenen är lite längre. Därför har hon gått konstigt vilket vi också nu fått lägga massa tid och energi på. Vi har återbesök hos fysio på tisdag, och jag hoppas hoppas hoppas att det kortare benet vuxit ikapp. Hon har varit röd i ögonen till och från. Veckan innan veterinärbesök för det blommade det upp en riktigt ful infektion och vi var tvugna att åka in och få antibiotika. Detta gjorde att vi inte kunde ta alla prov vi ville på hennes vanliga rödhet veckan senare.

Kombinationen nedstämdhet och unghund är också en väldigt dålig sådan. Jag har inte orkat träna, eller göra så mycket. Ecma har kört sitt race, och tagit sig lite för stora friheter främst när det gäller att säga åt folk och hundar att hålla sig borta från oss. Hon är en skällig gapgris just nu.

För att vända skutan och försöka få lite ordning fick valpen följa med idag på instruktörsutbildningen på BK. Det var massa hundar där men vi skötte det rätt okej. Hon var lite gapig, och ville gärna säga till så snart någon kom nära mig, men det var helt hanterbart när vi satt inne och tog det lugnt. Värre var det såklart ute när de andra var igång och skulle göra saker. Hon gick igång som en tok.

Jag bestämde mig för att försöka vänta ut det. Inte för att jag trodde på att det skulle hjälpa, men för att verkligen se och känna efter var problemet sitter. Så där satt vi i snön, förbannad skällig unghund och jag. En slutsats jag kunde dra var att hon inte slutade - så länge de andra var igång var hon igång.

Efteråt tog jag helt fräckt tillfället i akt att fråga hela gruppen vad de tyckte och tänkte och vad för råd de hade. Slutsatsen var ungefär att hon bryr sig om det mesta utom mig, och att vi behöver stärka upp vår relation. Även om jag kan skylla på min nedstämdhet förändrar det inte fakta - mina kurskamrater har helt rätt. Och innan jag visste ordet av hade jag visst lovat att ta med henne två veckor igen och då minsann ha uppnått synbara resultat.

Motivationen börjar komma tillbaka. Jag ska fanimej få ordning på Ecma för hon är smart, rolig och snabb men just nu behöver hon mer tydlighet och struktur - annars tar hon var och en av de där egenskaperna och gör det till en liten helvetesmaskin på fyra ben.