Bruks- och IpoSM

Nu sitter jag på vägen hem från SM i bruks pch IPO. Jag har varit del av team filma och har sött ena kameran till livestreamen. Väldigt roligt och lärorikt.

Jag passade såklart också på att kolla in utbudet hos alla utställarna. Idag köpte jag inget själv utan tittade bara inför morgondagen. Däremot fick jag en gratis korv vom og hundemat. De lovade mig också att ge ett bra pris om jag ville handla imorgon efter 14 eftersom de inte ville ha något kvar i frysarna på väg hem.

Svärföräldrarna fick ett koppel också. De har letat efter ett aningen längre än 1.80, svart läder med silverhake. Och tänk så hittade jag precis ett sånt.

Imorgon blir det shopping till Fidel. Ett par riktigt bra, hållbara kampleksaker står på inköpslistan. En 10 meter lång spårlina behöver jag också, så kanske blir det en sån med. Får jag tid över ska jag fotografera skyddet också. Superkul!

Hänga med Melinda och Win


Idag har galenhunden fått umgås med aussiekompisen Win. De två fungerade jättefint tillsammans, och det är så skönt att se att Fidel visst kan umgås med andra hundar - trots att jag inbillar mig att han har svårt för det.

Vi promenerade till vår rastgård där de fick hänga. De gick mest runt och nosade och tog det lugnt, medan vi människor åt kakor. Sämre kan man ha det!

Imorgon ska jag redigera bilder och förhoppningsvis hämta ut ett paket från zoozoo. Det innehåller en klotång, femtioelva miljarder klickers och en klövjeväska. Jag har länge velat pröva kurgo-väskan och se om det är någonting att ha. Jag har inga stora klövjeplaner men det vore smidigt om han någon enstaka gång kunde bära tex sitt eget vatten. Nu får vi testa på lite och se om det är någonting för oss. En utförlig recension kommer givetvis.

Perfekta bilder nr 2



En vacker hund som romantiskt springer över en äng. Eller en oskarp tjock, dregglande tokstolle med hälften av benen i marken, andra halvan i luften. 



På jobbet

Nu är hunden själv hemma då vi båda jobbar för första gången på ett par år. I höst får han vara själv. Jag jobbar ju bara halvtid så det kommer gå så bra.

Som vi kämpat med ensamträningen. Det släppte i julas och nu bara funkar det. Jag är ännu inte van och tänker katastroftankar om hur jag kommer hem och hunden är typ ihjälstressad. Men varje gång jag kommer hem är det till en munter, utvilad Fidel som inte visar det minsta tecken på att ha dött.

Vaktidioten strikes again

En stillsam lös promenad på berget fick snabbt en vändning då vi upptäckte en fågelskådare, och Fidel slog på stora jakttrumman med skall och totalt fokus på främlingen. Detta är onekligen vårt största problem, för om jag kunde kontrollera detta skulle jag våga ha honom lös mycket mer. Därför blir det nu en felsökning av vaktidioten och vad som skulle kunna förbättras.

Vad är problemet?

Fidel vaktskäller och springer ibland mot främlingar som dyker upp. Sannolikheten att han vaktar är större ju konstigare främlingen är, om de tex bär någonting konstigt eller rör sig annorlunda. Problemet är att jag inte litar på att jag kan bryta hans beteende och att han potentiellt skrämmer okända människor.

När uppstår problemet?

Problemet uppstår främst då vi varit på samma plats en stund. Jag kanske har lagt ner kameraväskan och plockat upp kameran för att fotografera, eller så har vi satt oss på en filt för att fika. Sitter vi intill en gångväg där det går mycket folk är det inga problem, men om det varit folktomt i flera minuter och en avvikande främling kommer gående, då skäller han och rör sig mot främlingen.

Varför uppstår problemet?

Jag tror att det är en del revirtänk med i bilden, eftersom vi aldrig har problemet när vi promenerar eller befinner oss i gemensam rörelse. Jag får också ett oerhört stresspåslag vid hans första skall och spär säkert på känslan av att det här är farligt. 

Varför är det ett problem?

Den viktigaste frågan, tycker jag. Vi har lätt att se problem i allt, men VARFÖR är det ett problem?
Fidels vakt är ett problem för att jag inte alltid vågar ha honom lös. Han får ett mer begränsat liv och jag får ett mer begränsat hundliv. 

Hur reagerar jag?

Tyvärr är min reaktion allt annat än klanderfri. Jag blir oerhört stressad av att han skäller mot människor. Jag vill absolut inte att någon människa ska uppfatta min hund som ett hot och tyvärr gör det att jag får ett oerhört stresspåslag och förstärker hundens beteende.

Vad känner hunden? 

Fidels tankar: Oj. Någon konstig typ kommer. Jag säger till matte att den är här, jag säger till den att hålla avstånd. Oj oj oj vad matte blev stressad, det här måste vara farligt. Nej, jag kan inte komma på inkallning just nu, det står ju en farlig galning tio meter bort. Ska du vara så rädd måste jag skydda oss! OROA DIG INTE SIMPLA MÄNNISKA, I MINA TASSAR ÄR DU TRYGG! Men okej. Jag kommer då. Men hen står kvar där. Hen är nog farlig ändå, och lite läskig. Okej. Men koppla mig inte. Nej, jag kan inte ligga ner, då ser jag inget. Om jag bara reser mig lite, NEJ, jag kan inte ligga ner just nu. Okej, bra. Den går bortåt ... yes, jag skrämde bort den! 

Vad känner jag? (Från första skall till kopplande är det kanske 20 sekunder)

Fan. Tänk om människan är jättehundrädd. FIDEL, KOM HIT! Tusan. Inte lät jag bestämd, snarare desperat. Och människan ser att jag inte har koll på min hund. Tänk om han springer dit och skrämmer livet ur människan och hoppar på hen så hen ramlar och slår huvudet i berget .... FIDEL, HIT! NEJ HIIIT! 
Bra. Han vänder sig mot mig. Okej, slappna av nu, visa hur bra det är att han kommer till dig. Går inte. KOM DÅ! Bra. Han kommer. Nu håller jag hunden i nackskinnet och tar han till kopplet. Lägg dig då. Släpp det.

Vad är min absoluta drömbild?

Givetvis har jag en perfekt utopisk hundbild där vi går harmoniskt bredvid varandra. Han kan alltid vara lös och lyder alla kommandon. Jag är  trygg, avslappnad och harmonisk och litar på att  ingenting kommer hända. Jag litar också på att jag kan bryta honom om någonting ändå skulle hända. 

Varför är det inte rimligt?

Kopierat från SASK:
Uppförande/karaktär: Rasen är en intelligent arbetshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter. Den skall vara en trogen kamrat och ha uthållighet att arbeta hela dagar. Rasen skall ha ett jämnt humör, vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad vid första mötet med obekanta.
Fidel gör alltså precis det han avlats för. Jag kan inte begära att det ska försvinna, och Fidel kommer troligtvis aldrig vara helt fri från sin vaktinstinkt. Däremot kan jag förhoppningsvis kontrollera det bättre själv, och på så sätt få det att funka.

Vad är en rimlig drömbild?

Min rimliga drömbild är delvis lik min drömbild. I min rimliga drömbild är jag också trygg avslappnad och harmonisk. Jag litar på min egen förmåga att kontrollera hunden och kan göra det med såna precision att främmande människor snabbt ser att jag har hunden under kontroll. 
Ett trevligt scenario vore ett stensäkert ligg, så att jag kunde lägga honom ner så snart han såg något att vakta på. Då kan han fortfarande ha koll, jag kan snabbt ta mig till honom och koppla om nödvändigt och den vi möter ser att jag har koll på hunden.

Hur ska vi nå dit?

Träning, såklart. Att få til ett superskarpt ligg kan vi träna på överallt, och jag ska nog också engagera mina träningskompisar i att hjälpa oss och gå omkring i konstiga kläder och bete sig konstigt. Då kan jag känna mig trygg med att ingenting händer och se att hunden lyssnar bättre än vad jag tror. Jag är ännu ej säker på exakt hur vi ska lägga upp träningen, men vi ska helt klart jobba fram en ordentlig träningsplan.


Om någon i Stockholmsområdet behöver en figurant till något hjälper jag gärna till med det om ni vill figurera konstig i vår träning!

Perfekt Promenad

Idag fick jag glädjen att gå från jobbet redan klockan nio, efter att ha jobbat i bara två timmar. Så jag och hunden tog en stärkande långpromenad tillsammans.

Jag ska säga er att vi verkligen inte alltid uppskattat proemenader tillsammans. Vi är överens om mycket, Fidel och jag:

- Hur snabbt vi ska gå 
- Hur länge vi ska stanna och nosa på den där fläcken
- Vilka hundar vi ska hälsa på (alla tycker Fidel)
- Vilka vattendrag vi ska bada i (alla tycker Fidel)

och så vidare.

Men. Idag var vi för en gång skull i perfekt harmoni. Vi anpassade oss båda, lyssnade och hade ett par supertrevliga timmar. Dessutom tog vi ett par korta, kravlösa lydnadspass lite här och var och allt gick bara finfint. 

Varför gick det bra idag? 
Jag var pigg, lugn och glad. Jag hade alltså en bra energi som jag kunde föra över till hunden. Vi hade tack vare mig en väldigt låg stressnivå genom hela promenaden och de gånger han gick upp, som vid ett hundmöte, kunde jag snabbt lugna honom. 

Vi hade också ett par superfina hundmöten, helt utan problem. Han går fortfarande upp lite i stress men håller numera kontakt med mig utan att försöka streta mot den andra hunden.

Såna här promenader har vi verkligen inte varje dag, men jag ska försöka ta med mig de bra sakerna härifrån och rannsaka mig själv de dagar det går sämre och fundera ut hur det kommer sig. I regel är det ju faktiskt så att det är vi människor som orsakar hundens fel. 


Perfekt fotgående



Ibland är det nästan deprimerande hur ALLA verkar ha så jävla perfekta hundar och varenda bild som visas på internet skriker kontakt, kontakt, KONTAKT! Wow vilken superkontakt jag och gullehunden har. Vilken sammanhållning. Vilket team. Vilket fritt följ!

Så ser såklart sanningen inte ut. Såhär ser sanningen ut. Promenad rakt in i hunden som inte hänger med i svängen och Fotposition helt åt fanders. 

Tack människa. Jag är nöjd här bakom dina vader! 
//Fidel



Lydnadsfokus


Vår kära träningskompis Elin har lurat i mig att vi ska debutera i lydnaden. Jag är inte alls säker på om det är en bra idé, men försöker förlika mig med tanken. Trots allt så funkar alla moment. Vi har mycket kvar att jobba på såklart - det har man väl alltid ? - men det börjar se bra ut.

Ibland tänker jag på vad syftet med denna tävling skulle vara, och då blir det tydligare och tydligare att vi ska ut och tävla. Syftet är inte att få ett förstapris. Syftet är inte att vinna eller visa hela hundsverige vilket jävla team vi är. Syftet är att jag ska få pröva på en riktig tävling. Och där känns det självklart att vi ska tävla.

Tävlingen är om ungefär en månad, och tills dess har vi ett par fokus.

- Fritt följ/linförighet. Tydligen är han inte så ur position som jag vill tro, och enligt råd från mina träningspoolers ska vi nu nöta stenhårt fokus och uthållighet i ff.
- Stå. Jag måste ständigt påminna mig själv om att befästa ett ordentligt tryck i stå't. Det skadar aldrig att göra det några gånger extra. Han kan liksom inte stanna för snabbt.
- Gå ordentligt men slappna ändå av. Och här är delen där människohalvan av vårt team ständigt felar. Att det ska vara så svårt att gå. Ena foten framför den andra liksom, ett, två, tre, fyra, nu kör vi!