Rasbyte

Fantastiska, skitjobbiga aussie

Jag har börjat se mig om efter hund nummer två på allvar. Det kommer inte bli en aussie.

Det var inte alls lätt att komma fram till det. Jag har väl egentligen vetat länge att jag vill komma längre med Fidel innan jag skaffar en tävlingshund till. Inte ta en viss titel eller så, men jag vill ha mer kunskap och erfarenhet. Aussien är en fantastisk ras, men jag har inget behov av två arbetande, krävande hundar just nu.

När jag skaffade Fidel hade jag en lista på raser jag kunde tänka mig. Aussien var inte på den listan - den är ju ingen nybörjarhund, och jag skulle inte bli en av alla naiva unga hundtjejer som kaxigt skaffar en superkrävande hund hon inte kan hantera ordentligt. Sen såg jag annonsen att Fidels föräldrar blivit parade, och jag tänkte att det skadar ju inte att höra av sig. Jag var helt beredd på att få ett nej, men jag fick inget nej - jag fick en Fidel.

Trots att jag faktiskt köpte hund från den första uppfödaren jag besökte var det ett långt arbete bakom rasvalet. Jag visste väl vad jag ville ha och vad jag själv kunde erbjuda. Men nu i efterhand när jag verkligen vet hur det är att ha hund har mina kriterier och förutsättningar förändrats, inte minst för att jag faktiskt redan har min tävlingshund.

Det är inte lätt att byta ras. Vilken ras jag än hittat och gillat skriker någon av mina hundvänner "neeeej, inte den rasen". Och när vi pratar om vad jag vill ha blir det ofta så att jag kommer tillbaka till aussien;

"Okej, jag vill en lättare och mindre hund. Kanske dvärgpudel, men de är så oerhört små, dansksvensk gårdshund då, jo, de är lagom, men de känns ändå så terrierlika, och ska jag ha en så stor hund kan jag lika gärna ha en labbe. Men tänk om den saknar trycket som Fidel har, jag vill ändå ha en hund med ordentligt tryck. Kanske aussie?"

Dessutom finns det i brukshundsvärlden en sådan prestige att skaffa fler brukshundar, gärna en handfull redan inom några år. Det skall grundtränas och satsas och tas championt. Jag tyckte det var skitkul att tävla trots våra ringa poäng (86/200 i lk1 - jag har glömt att skriva om det men det är på g!) och ska absolut göra det mer, men jag vill inte stressa. Just nu har jag för mycket med skolan för att vilja ha den pressen att träna med tävlingsfokus.

Så nästa hund blir en liten, lättlärd, framåt hund. En hund som kan hänga med mig och Fidel var som helst, men som inte kräver massa aktivering för att må bra. Jag ska definitivt ha en brukshund till men inte förrän jag känner att jag och Fidel är helt samspelta. Jag vill ha kontroll över honom i koppel, kunna styra hans skärpa och kontrollera hans stressnivåer bättre. Dessa 'problem' stör oss inte i vardagen idag, men hade varit riktigt jobbiga med två stora, krävande hundar.