Det jobbigaste för mig med min depression och sjukskrivning har varit att inse att jag inte kan göra allt jag vill. När jag i ett par år ignorerat kroppens varningssignaler blev jag till slut tvingad att vila av min utmattade hjärna. Den första perioden av sängliggande och depp är över, och nu börjar jag sakta men säkert ta mig tillbaka till en vanlig vardag igen. Det är fortfarande kångt ifrån bra. Många saker är väldigt utmattande och just nu verkar min kropp må bäst av två vilodagar per dag med någon aktivitet.
Med en aktiv brukshund hemma blir detta förståss något av en kompromiss. Fidel har vissa dagar bara fått så han precis klarar sig. Alltså ungefär tre femminuters kissrundor på en hel dag. Många dagar har jag ändå lyckats ta mig ut. Vi går långpromenader där han får springa lös och ägnar oss åt lite nosgrejer, såsom att leta reda kotten jag petat på bland ett hav av kottar. Hans stretching och träning har också fått vila i perioder, men med tanke på hur lite jag har orkat är hans kropp ändå i bra skick.
Idag lyckades vi i alla fall komma ut och få lite ordentlig aktivering. Först blev det ett lydnadspass. Vi har två saker vi måste jobba med inför tävling: platsliggning och tugg på apporten. Den stackars flåsande hunden tuggade faktiskt inte idag, men han höll inte i apporten, utan lät den bara ligga och vila mellan käkarna. Vi körde också fritt följ och inkallning med störning. Över lag presterade han riktigt bra med tanke på att vi vilat flera månader.
Sedan tog vi ett spår jag lagt tidigare på cirka 500 meter. Fidel är en värmekänslig hund och när det är 26 grader i skuggan som idag blir han ganska medtagen tyvärr. Han kämpade på bra trots det, men han var rejält trött mot slutet. Men jag tänker att om vi någon gång kommer igång och tävlar kommer jag inte kunna välja väder den dagen, så han måste kunna prestera även i tropisk hetta.
Vi har haft lite problem i spåret att jag försökt styra för mycket, så idag höll jag mig långt bakom och lät honom själv märka när han vek av från spåret. Han klarade sig väldigt bra själv, och hittade själv tillbaka till spåret när han slarave och hamnade några meter utanför. Fidel som alltid rejsar efter att spåret är slut ville idag bara gräva ner sig i den kalla jorden under löven och ligga där. Och det fick han, såklart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar