Jag har en drömbild av vår inkallning där Fidel som på bilden ovan kommer farande som ett skott med öronen fladdrande i vinden.
I verkligheten har jag flera inkallningssignaler. Den första är "hitåt" som bara betyder att han ska röra sig åt mitt håll och oftast resulterar i att han bara drar förbi mig åt andra hållet.
Sedan har vi "hit" som ska betyda "avbryt det du gör och rör dig omedelbart hitåt så snabbt som möjligt". Istället betyder den just nu "Titta mot mig om du inte har något viktigare för dig, och det vore trevligt om du kom men gör som du vill".
Slutligen blir det istället ett allvarligare tonfall som hunden väl förstår, och då kommer han, givetvis.
Så när allt kommer omkring så har jag en bra inkallning, och jag kan ha hunden lös utan problem. Men jag har en onödig mellaninkallning som ofta skapar frustration hos mig. Varför kommer inte hunden på en gång, jag vill inte tvingas bli allvarlig och tråkig!
Som med mycket annat har vi inte aktivt tränat på inkallning på sistone, så det blir kommande veckas projekt. Så dels ska vi träna massa inkallning och förstärka den som tusan - för ärligt talat, hur ofta kallar jag in honom och gör nåt kul, det är mest krav, koppel och tråkigheter när man kommer till mig.
Delmål två är att jag ska slappna av mer och inte gå runt och ge små microkommandon hela tiden. Jag är lite nervös av mig och vill ständigt ha koll vilket gör att min mun går i ett när han är lös. Det som kommer ur min mun till hunden ska helt enkelt vara tydliga kommandon där han vet exakt vad han förväntas göra när han hör dem.
Med större tydlighet från min sida kommer hunden prestera bättre, det blir mindre frustration och alla blir nöjda och glada!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar