"Hade jag vetat om att det var så jobbigt med valpar ..."

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men oj vilken plötslig förståelse jag har för de som skaffar en valp och sedan säger "om jag vetat att det var så jobbigt". Jag förstår till och med de som försökt avråda oss för att det tar mycket tid.

För oj vad jobbigt det kan vara. Och så tidskrävande det är.

Jag anser mig själv vara väl insatt och påläst. Jag har rimliga mål och februari - mars - april har jag i princip avsatt all min tid till hunden. Jag springer upp och ner för de tre trapporna till vår lägenhet i alla fall femton gånger om dagen med valp under armen som bara blir tyngre. Mina kläder hoppas att thrash snart är mode igen, för de får alltmer hål och revor. Det mesta jag gör måste jag göra med ett halvt öga vilande på den sovande ulltotten som när som helst vaknar och kräver att jag springer ut.

Givetvis är det underbart, kul, givande och mysigt. Men det är krävande. Det är så krävande som jag föreställt mig men inte vågat tro. "Så illa kan det inte vara, så mycket tid kan det inte ta".

Kul har vi i alla fall, valpen och jag. Jag ångrar inte detta en sekund, men jag förstår de som trodde att de skulle få ett kärleksfullt gosedjur ur sitt impulsköp, och blir besvikna.

En valp kräver oerhört mycket. 

Hemmastad

Fidel börjar känna sig alltmer hemma, både här inne och på gatan närmast huset. Han släpper loss mer, på gott och ont. Som ett litet vilddjur far han runt, men det är underhållande. Det bra är att blir han för jobbig är det bara att lägga honom ner, så sover han inom tre minuter, ibland med lite motstånd dock.

Han fattar också konceptet att kissa och eventuellt bajsa gör man direkt då man kommer ut. Så skönt att han fattar grejen. Det gör mig glad. De enda problemen med rumsrenhet som kan uppstå nu är om vi klantar oss. Sålänge det är bara jag och Fidel går de jättebra. Värre blir det när andra människor kommer och distraherar.

Han äter sakta också. Mycket skönt, efter allt man hört om hundar som slänger i sig maten. Fidel tar en-två kulor åt gången och tuggar noggrant. Däremot tar det tid, men oftast tränar vi med större delen av maten ändå. Vi klickade in "sitt" till frukost till exempel.

 Här är han - odjuret.

Däckad

Så, efter snart två dygn här hemma verkar Fidel slutligen förstått det där alla säger, att valpar sover mycket. Jag väckte honom 14.30 för att gå ut och kissa (vilket han gjorde, party!) och sedan efter en halvtimme halvhjärtat stoj lade han sig till rätta på golvet här igen. Tokhund.

Fidels tarm och blåsa

Som alla nyblivna valpägare vet, så kretsar livet plötsligt bara runt två saker. Bajs och kiss. Såhär såg vår dag ut igår (och nej, jag avrundar tiderna, men han har väldigt precisa toalettider);

06 - Vaknade - kiss ("Jag kan vänta en minut till" - tänkte jag och där flöt det ut en pöl över golvet)
07.30 - Båda ute ("Yes, nu ska jag passa på honom så ingenting mer händer inne - någonsin!")
09.00 Kiss inne. ("Fan" Sedan tog jag dock ut hunden och det kom lite mer ute och vi hade världens party!)
10.30 Kiss ute ("Jag måste helt enkelt bara ha jävligt bra koll, och ha bra koll på klockan")
12. 00 Kiss ute ("Se, nu går det bra, jävlar så bra det går!")
14.00 Båda ute ("Jag håller i en påse bajs. Utan kväljningar. Herre gud, kan man alltså vänja sig?")
16. Kiss ute ("Flyt flyt flyt flyt - Jag är typ BÄST!")
17.45 Kiss inne. Och det var mitt fel. Han hade sovit, vaknade och så tänkte jag "om bara ..."
19. Inne. Igen.
20. Inne igen igen. Vi sprang dock ut efteråt och fick bajset gjort ute.
21.30 Kiss inne ("Ska vi gå ut Fidel, VÄÄÄÄÄNTA!")

Sedan blev det kväll. Då jag var så oerhört trött sov han ute med valpen och jag fick en ledig natt i vårt sovrum. Tydligen levde han lite rövare. Tusan också, han som sov så fint första natten (22-06). Planen är dock att hålla honom igång liiiiite senare ikväll. Han somnade vid åtta igår och vaknade bara för att kissa. En lite längre kissrunda sista utgången lär det bli.

Idag;
06.00 Kiss ute ("YES!")
08.00 Båda ute (JIPPIE!!!!!!")
09.00 Kiss ute (PAAAAAAAAAAARTY!")
10.30 Kiss inne (Vi hade besök av Amadeus familj som kom just innan vi borde gått ut, och återigen tänkte jag "Ah, vi kan säkert vänta fem minuter")
11.00 Kiss inne (Vi var ju ute vid 10.30 så jag trodde ej han behövde ut på ett tag. Han siktade dock fint på tidningen, vilket gjorde mig glad)
12.00 ? Han hukade sig, men jag kunde inte se om någonting kom

Nu är klockan 13.06, och han ligger och sover i köket. När vi kom hem prövade jag att stänga till grinden till köket lite. Visst är det måhända tidigt att ensamträna en valp efter två dagar, men jag tycker att så länge man har bra koll och är lyhörd så är det inga problem. Han lät lite först. Inte rädd, inte ledsen. Bara ljud, lite sådär "hallå, jag ska väl få uppmärksamhet hela tiden?!", men efter ett par tre pip blev det tyst.

Tyst är bra, så jag lät någon minut passera. Sedan gick jag och tyst öppnade grinden. Han låg då på fleecefiltarna och såg rätt nöjd ut. Då jag gick tillbaka till vardagsrummet stannade han i köket. Antingen känner han sig trygg eller så är han så utmattad att han ej orkar bry sig. Jag väljer att tro på alternativ ett.

Nu måste jag bara själv anpassa mitt matschema efter Fidels toalettschema. Jag kan inte börja laga mat nu vid 13.30, ty då kan han vakna när som helst och jag vill inte lämna maten halvt tillagad på spisen. Blir till att vänta.