Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men oj vilken plötslig förståelse jag har för de som skaffar en valp och sedan säger "om jag vetat att det var så jobbigt". Jag förstår till och med de som försökt avråda oss för att det tar mycket tid.
För oj vad jobbigt det kan vara. Och så tidskrävande det är.
Jag anser mig själv vara väl insatt och påläst. Jag har rimliga mål och februari - mars - april har jag i princip avsatt all min tid till hunden. Jag springer upp och ner för de tre trapporna till vår lägenhet i alla fall femton gånger om dagen med valp under armen som bara blir tyngre. Mina kläder hoppas att thrash snart är mode igen, för de får alltmer hål och revor. Det mesta jag gör måste jag göra med ett halvt öga vilande på den sovande ulltotten som när som helst vaknar och kräver att jag springer ut.
Givetvis är det underbart, kul, givande och mysigt. Men det är krävande. Det är så krävande som jag föreställt mig men inte vågat tro. "Så illa kan det inte vara, så mycket tid kan det inte ta".
Kul har vi i alla fall, valpen och jag. Jag ångrar inte detta en sekund, men jag förstår de som trodde att de skulle få ett kärleksfullt gosedjur ur sitt impulsköp, och blir besvikna.
En valp kräver oerhört mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar