Idag fick jag glädjen att gå från jobbet redan klockan nio, efter att ha jobbat i bara två timmar. Så jag och hunden tog en stärkande långpromenad tillsammans.
Jag ska säga er att vi verkligen inte alltid uppskattat proemenader tillsammans. Vi är överens om mycket, Fidel och jag:
- Hur snabbt vi ska gå
- Hur länge vi ska stanna och nosa på den där fläcken
- Vilka hundar vi ska hälsa på (alla tycker Fidel)
- Vilka vattendrag vi ska bada i (alla tycker Fidel)
och så vidare.
Men. Idag var vi för en gång skull i perfekt harmoni. Vi anpassade oss båda, lyssnade och hade ett par supertrevliga timmar. Dessutom tog vi ett par korta, kravlösa lydnadspass lite här och var och allt gick bara finfint.
Varför gick det bra idag?
Jag var pigg, lugn och glad. Jag hade alltså en bra energi som jag kunde föra över till hunden. Vi hade tack vare mig en väldigt låg stressnivå genom hela promenaden och de gånger han gick upp, som vid ett hundmöte, kunde jag snabbt lugna honom.
Vi hade också ett par superfina hundmöten, helt utan problem. Han går fortfarande upp lite i stress men håller numera kontakt med mig utan att försöka streta mot den andra hunden.
Såna här promenader har vi verkligen inte varje dag, men jag ska försöka ta med mig de bra sakerna härifrån och rannsaka mig själv de dagar det går sämre och fundera ut hur det kommer sig. I regel är det ju faktiskt så att det är vi människor som orsakar hundens fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar