En hund som inte gillar mat

Hunden som inte äter

Jag har i två år trott att jag har en hund som inte tycker om mat. Det kändes inte så konstigt att han bara hade en sådan personlighet. Jag vet förvisso att driften att äta är oerhört stark hos de flesta djur, men som ett bekvämt, domesticerat sällskapsdjur är det väl inte konstigt om såna drifter mattas av lite?

Han har spytt galla ibland, någon gång i månaden som bäst och varje vecka som värst. Detta sker när han inte ätit på länge och oftast har han ännu sämre aptit i samband med detta. När jag började märka av detta mönster började jag också söka efter alternativ till hans dåvarande torrfoder. Att hunden skulle spy regelbunden var ju inte rimligt. Inte heller kändes det vanliga rådet "se till att hunden aldrig är tom i magen" helt tillfredställande. Det tog bara bort symptomen, men grundproblemet återstod:

Min hund producerade för mycket magsyra, vilket irriterar magen och orsakar kräkningar när han är tom i magen.

Ganska snart snubblade jag in på färskfoder och barf och eftersom jag tror på biologi och att djur ska äta artanpassat kändes valet självklart. På färsk mat märkte vi en oerhörd förbättring. Bara att hunden faktiskt ville äta upp sin mat för det allra mesta. Vi började också ge tillskottet "PH-balans" från Standardt. Spyfrekvensen minskade men vi kom aldrig helt till rätta med problemet. Han spydde fortfarande ibland. Han var också fortfarande en hund som inte gillade mat eller tog godis vid träning - men det var ju hans personlighet!

Den riktiga vändpunkten kom för några veckor sedan.

När jag sökte efter butiker som sålde färskfoder hittade jag snabbt till Hälsofoderbutiken i Hornstull. Där jobbar Berit och vi har pratat till och från om Fidels mage och hur vi kan hjälpa den. Rådet jag fått har varit att ge små portioner ofta, men jag har aldrig riktigt kunnat hålla fast vid det. Ni vet, hunden gillar ju inte mat. Han har ännu sämre aptit på morgonen och därför har han oftast bara fått ett stort mål mat på kvällen som han slickat i sig under natten.

Jag har också nöjt mig med förbättringarna jag sett. Han spyr så mycket mer sällan. Han äter mer saker. Det kändes bra.

Men så en dag bestämde jag mig för att det inte alls är bra med en hund som spyr ibland. Vår målbild måste ju vara helt spyfri! Berit föreslog först Nordics spannmålsfria. Den innehåller nämligen inga benbitar (bara benmjöl) och blir därför inte så hård för magen att smälta. Med en lång period på lättsmält mat får magen chans att återhämta sig. Tyvärr bestämde sig hunden efter två veckor på Nordic att det inte var hans grej, och han började totalvägra att äta. Med en hund som spyr och mår illa om han inte äter är det ohållbart.

Eftersom vi vill ha ett foder som inte innehåller benbitar fanns det inte många alternativ kvar. Så vi prövade VoH Exklusive (Taste Nöt). Vi har kört på cirka 5-600 gram VoH + ph-balans i en dryg månad nu. Målet är att sprida ut måltiden så mycket som möjligt över dagen. Oftast blir det frukost, ett par tuggor när jag kommer hem efter jobbet och sedan middag.

Vändpunkten då? Jodå, den kommer. Nu. Två veckor sedan. Vi hade vunnit en godisväska och godis i en tävling, så jag tog med den mest på kul. Givetvis hade jag boll och kampleksak i bakfickan, han vill ju ändå inte ta godis när vi tränar. Och vad händer? Hunden går vid min sida, totalt fokuserad på godispåsen. Han kastar sig efter min hand när jag plockar fram en godbit och nosduttar som en tok på min tomma handflata som om jag var en godisautomat.

Jaha så trevligt att han är på så ovanligt humör idag, tänkte jag. Synd att det bara är en engångsgrej. Men icke! De senaste veckorna har han jobbat för godis, tagit godis vid träning, försökt stjäla mat hemma och stått beredd när jag förbereder hans måltider. Han har betett sig som en hund.

Och det håller i sig. Det är som om han bytt personlighet, och plötsligt kan jag inte lämna hunden ensam med mat dukat på vardagsrumsbordet. För han gillar mat. Min hund som inte gillar mat gillar mat. Han är ännu inte helt spyfri men när han spyr är han inte låg och illamående efteråt, utan vill genast äta. Och när det händer att han sypr är det i regel för att jag har slarvat och gett mat för sällan eller något han inte bör äta.

Han har också gått upp ett kilo i vikt. Måste jag börja tänka på sånt nu också?!

Den långsiktiga planen är att köra på endast VoH Exclusive nu i 5 månader till så magen får en ordentlig chans att repa sig. Eventuellt får han lite bonus av andra köttslag ibland, men inga ben. Sedan ska vi sakta men säkert börja gå över till barf igen. Förhoppningsvis kommer det funka när magen är bra.