Matglädje

Som många gånger tidigare nämnts har Fidel haft magproblem. Detta har bidragit till att han aldrig haft någon vidare matmotivation, och även nu när han är bra tycker han att mat är sådär kul.

Ecma däremot älskar mat i alla dess former. Jag kan ta upp en sten från marken och trycka in i munnen på henne. Wow så gott, en riktigt toppenbelöning för Ecma. Men jag är så ovan att kunna jobba med mat. Med Fidel har jag fått vara kreativ med lek och leksaker, och jag glömmer hela tiden bort att med Ecma kan jag faktiskt bara trycka in nåt gott i munnen på henne, så är hon supernöjd.

Ensamträningen till exempel. Ger jag henne en kong med mat i bryr hon sig varken när jag går eller kommer hem. Hon har sin mat och är supernöjd med den. Det är riktigt skönt.  Och jag glömmer bort det hela tiden, och måste dagligen påminna mig om att mat plötsligt funkar som belöning.

En hund och två

Jag försökte ofta ställa mig själv och andra frågan innan jag skaffade valpen - vad blir skillnaden på en och två hundar?

Några saker var självklart:
- Högre utgifter
- Fler hundar att aktivera
- De tyr sig mycket till varandra (på gott och ont)

Men det ingen berättade för mig var alla de små kompromisserna som funkar jättebra att göra med en hund som inte alls funkar med två. Till exempel i kopplet. Om en hund pendlar mellan olika sidor och rör sig lite runt dig gör det inget. Det är bara att byta hand du håller kopplet i. Med två hundar: Kaos.

Eller skälla på dörren. Det är lättare att stå ut än att träna bort med en hund. När två går igång är det inte lika kul. Det låter liksom arton gånger mer.

Generellt behövs tydligare struktur och inrutning när de är två, vilket också har resulterat i att Fidel är mycket mer lugn och harmonisk. Dessutom har han mycket mer driv på mat och godis nu när han har någon att konkurrera med.

Ecma växer

Jag har inte hunnit fota på sistone, så det får bli en gammal goding: monstervalpen.

Ja, att valpen växer var väl föga förvånande. Hon är nu drygt 4 månader gammal och väger in på exakt 11 kilo. Hon har tappat många tänder men har några kvar ännu.

Vi har flyttat tillbaka till stan efter en sommar i skärgården. Jag missade visst lite i miljöträningen där, och stackars valpen blev lite överväldigad när vi kom in till stan och det plötsligt var massa saker till höger och vänster.  Hon skällde på allt som var lite konsigt, mest människor och hundar.

Nu har jag jobbat aktivt några dagar med någon form av skvallerträning - ser du något konstigt, kom till mig och få godis istället för att skälla. Efterssom lilla damen kastar sig över varje bit mat som vore det den sista hon någonsin fick har det inte varit några problem att vända hennes fokus.

Vi grundtränar också inför en framtida brukskarriär. Mycket lekutveckling, växling mellan passivitet och aktivitet, fokus och bra attityd. Hon har också börjat att självmant hoppa in i fotposition ibland. Det har jag inte tränat aktivt alls, bara belönat när hon råkat hamna rätt. Men som den lilla godisgris hon är gör hon väl allt för att få tag på den där nedrans godisbiten. Att jag har godisväskan perfekt placerad på vänster sida kanske också hjälper lite.

Det går framåt i hennes och Fidels relation också. De är inte sådär ligga-nära-tajta som många hundar jag sett som bor tillsammans. De håller sig på varsin kant och verkar ärligt talat rätt ofta ganska opepp på något aktivt umgänge. Däremot är Fidel mycket coolare runt maten och med tuggben. Numera får Ecma ha sina saker ifred. Det är mycket skönt att slippa separera dem. Hon sa till och med ifrån här om dagen när han försökte svepa in och stjäla hennes grej, och han lyssnade jättefint och backade omedelbart.

Jag tycker den här valpen är skitrolig. Det börjar bli hund av henne. Hon har bra tryck och arbetsvilja och dessutom är hon otroligt belöningsmotiverad. Det ska nog bli något av den där.

Paket från Tuggmästaren

 Tuggmästaren hade en kampanj med fri frakt, så då passade jag på att beställa lite grejer till hundarna. I kartongen låg allt så fint inslaget i papper. Kanske inte det mest miljövänliga, men så trevligt det kändes att öppna paketet.

Mitt favoritmärke när det gäller hundtugg är det finska märket Rauh!. De är tillverkade i norden, älg-produkterna är ekologiska, och generellt känns det som lite renare och snällare tugg än många andra sorter. Det är också en av få tuggben som kräsna Fidel faktiskt gillar, även när han har lite sämre matperioder. Enda nackdelen med Rauh! är priset. Men för oss är det värt det.

Denna gång fick de älgchips och nöttuggpinnar. Båda sorterna har vi prövat förr och de är mycket omtyckta av hundarna.

Vi prövade också en tup Ezee treat, flytande godis. Jag har tidigare prövat Planet Pets flytande godis i deo-format. Ezee treat är istället en halvfast kräm i en tub, som en liten tandkräm. Det luktar inte särskilt illa, och kladdar inte alls. Ecma tycker den var kanon, men för kräsna Fidel dög den bara ibland.

Vi fick också smakprov på deras nya foder som jag ännu inte hunnit titta närmare på. Vi ger ju färskmat och kommer fortsätta med det, men jag använder lite torrisar som belöningsgodis ibland.