När hunden som inte kan prata har ont

Fidel kan inte prata, ända måste jag lyssna på vad han har att säga. 

I måndags var vi hos en fysioterapeut Therése Asplund med Fidel, efter ett par veckors vresighet och passgång (läs mer om hans symptom här). Efter en lång biltur kom vi fram till hennes stuga ute i skogen norr om stan.
Det först Therése gjorde var att titta på hur Fidel gick och stod. Hon satt på knä och jag fick gå med honom i skritt och trav fram och tillbaka. Jag har tidigare märkt att han passgår, men jag insåg inte hur mycket förrän jag försökte få honom att gå i vanlig trav. Det gick knappt, han ville verkligen inte.
Sedan gick vi in i stugan och Therése började känna och klämma på honom. Jag visste att han hade lite ont någonstans men jag blev ändå förvånad hur ont han hade. Efter en stund kunde Therése konstatera att hon trodde sig veta var felet satt, och kände efter på en liten muskel i höger bakben, och Fidel försökte hugga henne i handen, så ont gjorde det på honom när hon träffade rätt.
Therése berättade att Fidel har en gammal muskelskada i höger bakben. Han har troligtvis gått med den i större delen av sitt liv. Efterssom högerbenet gjort ont har han försökt använda vänsterbenet istället. Det är en enorm skillnad på musklerna i de olika bakbenen och hela bäckenet är snedställt av felbelastningen.

Kort sammanfattat har han ont - särskilt i bakbenen. Han har dessutom haft ont väldigt längre, troligtvis sedan han var cirka ett halvår gammal. Och nu när jag vet om det är det så självklart. Fidel vill helst inte hoppa alls. Och om han gör det ser det konstigt och obekvämt ut. Han liksom snarare lättar på framtassarna än skjuter ifrån med baktassarna.  Kloklippning har vi haft svårt för hela hans liv, och jag har särskilt beklagat mig över att han varit kinkig med baktassarna. Inte så konstigt när han har så ont. Sen har han alltid varit lite vresig mot andra hundar - även de han känner - som om han vill ha lite säkerhetsavstånd. Inte konstigt det heller.

Den goda nyheten är att det troligtvis kommer bli helt bra. Vi har till att börja med ett stretchingprogram för att få upp rörligheten i musklerna. Så varje dag går vi en timmes promenad på ojämt, mjukt underlag (typ skog) för att han ska tvingas använda alla benen, och sedan stretching. Om tre veckor har vi återbesök, och om stretchingen har gett resultat ska vi lägga upp en träningsplan för att återfå styrkan i bakbenet.
Vi är inte ordinerade strikt vila. Tvärtom är det bra att han rör sig, däremot ska han ha ordentlig uppmärvning och nedvarvning och framförallt inte pressas. Så all form av fysträäning är uteslutet. Även spår går bort. När Fidel går rör han sig snett för att avlasta så mycket som möjligt. Bara att gå rakt gör ont för honom, därför tänker jag även pausa den mesta lydnadsträningen. Kvar har vi lite nosgrejer och apporten, och trick med framtassarna. Istället får jag fokusera på valpen, men det är ju inte helt illa.

Foto: Elin Selin

Fidel kan inte prata. Jag har sett massa små tecken på att något varit fel sedan mer än ett år tillbaka, men jag har inte kunnat lägga ihop det förrens han började passgå och bli riktigt vresig. Hundar är oerhört bra på att trycka bort smärta och bara köra på. Tyvärr gjort detta att Fidel fick gå och ha ont väldigt länge.
Men nu ska det bli bra!