Vaktidioten strikes again

En stillsam lös promenad på berget fick snabbt en vändning då vi upptäckte en fågelskådare, och Fidel slog på stora jakttrumman med skall och totalt fokus på främlingen. Detta är onekligen vårt största problem, för om jag kunde kontrollera detta skulle jag våga ha honom lös mycket mer. Därför blir det nu en felsökning av vaktidioten och vad som skulle kunna förbättras.

Vad är problemet?

Fidel vaktskäller och springer ibland mot främlingar som dyker upp. Sannolikheten att han vaktar är större ju konstigare främlingen är, om de tex bär någonting konstigt eller rör sig annorlunda. Problemet är att jag inte litar på att jag kan bryta hans beteende och att han potentiellt skrämmer okända människor.

När uppstår problemet?

Problemet uppstår främst då vi varit på samma plats en stund. Jag kanske har lagt ner kameraväskan och plockat upp kameran för att fotografera, eller så har vi satt oss på en filt för att fika. Sitter vi intill en gångväg där det går mycket folk är det inga problem, men om det varit folktomt i flera minuter och en avvikande främling kommer gående, då skäller han och rör sig mot främlingen.

Varför uppstår problemet?

Jag tror att det är en del revirtänk med i bilden, eftersom vi aldrig har problemet när vi promenerar eller befinner oss i gemensam rörelse. Jag får också ett oerhört stresspåslag vid hans första skall och spär säkert på känslan av att det här är farligt. 

Varför är det ett problem?

Den viktigaste frågan, tycker jag. Vi har lätt att se problem i allt, men VARFÖR är det ett problem?

Fidels vakt är ett problem för att jag inte alltid vågar ha honom lös. Han får ett mer begränsat liv och jag får ett mer begränsat hundliv. 

Hur reagerar jag?

Tyvärr är min reaktion allt annat än klanderfri. Jag blir oerhört stressad av att han skäller mot människor. Jag vill absolut inte att någon människa ska uppfatta min hund som ett hot och tyvärr gör det att jag får ett oerhört stresspåslag och förstärker hundens beteende.

Vad känner hunden? 

Fidels tankar: Oj. Någon konstig typ kommer. Jag säger till matte att den är här, jag säger till den att hålla avstånd. Oj oj oj vad matte blev stressad, det här måste vara farligt. Nej, jag kan inte komma på inkallning just nu, det står ju en farlig galning tio meter bort. Ska du vara så rädd måste jag skydda oss! OROA DIG INTE SIMPLA MÄNNISKA, I MINA TASSAR ÄR DU TRYGG! Men okej. Jag kommer då. Men hen står kvar där. Hen är nog farlig ändå, och lite läskig. Okej. Men koppla mig inte. Nej, jag kan inte ligga ner, då ser jag inget. Om jag bara reser mig lite, NEJ, jag kan inte ligga ner just nu. Okej, bra. Den går bortåt ... yes, jag skrämde bort den! 

Vad känner jag? (Från första skall till kopplande är det kanske 20 sekunder)

Fan. Tänk om människan är jättehundrädd. FIDEL, KOM HIT! Tusan. Inte lät jag bestämd, snarare desperat. Och människan ser att jag inte har koll på min hund. Tänk om han springer dit och skrämmer livet ur människan och hoppar på hen så hen ramlar och slår huvudet i berget .... FIDEL, HIT! NEJ HIIIT! 

Bra. Han vänder sig mot mig. Okej, slappna av nu, visa hur bra det är att han kommer till dig. Går inte. KOM DÅ! Bra. Han kommer. Nu håller jag hunden i nackskinnet och tar han till kopplet. Lägg dig då. Släpp det.

Vad är min absoluta drömbild?

Givetvis har jag en perfekt utopisk hundbild där vi går harmoniskt bredvid varandra. Han kan alltid vara lös och lyder alla kommandon. Jag är  trygg, avslappnad och harmonisk och litar på att  ingenting kommer hända. Jag litar också på att jag kan bryta honom om någonting ändå skulle hända. 

Varför är det inte rimligt?

Kopierat från SASK:

Uppförande/karaktär: Rasen är en intelligent arbetshund med utpräglade vall- och vaktinstinkter. Den skall vara en trogen kamrat och ha uthållighet att arbeta hela dagar. Rasen skall ha ett jämnt humör, vara vänlig och sällan grälsjuk. Den kan vara något reserverad vid första mötet med obekanta.

Fidel gör alltså precis det han avlats för. Jag kan inte begära att det ska försvinna, och Fidel kommer troligtvis aldrig vara helt fri från sin vaktinstinkt. Däremot kan jag förhoppningsvis kontrollera det bättre själv, och på så sätt få det att funka.

Vad är en rimlig drömbild?

Min rimliga drömbild är delvis lik min drömbild. I min rimliga drömbild är jag också trygg avslappnad och harmonisk. Jag litar på min egen förmåga att kontrollera hunden och kan göra det med såna precision att främmande människor snabbt ser att jag har hunden under kontroll. 

Ett trevligt scenario vore ett stensäkert ligg, så att jag kunde lägga honom ner så snart han såg något att vakta på. Då kan han fortfarande ha koll, jag kan snabbt ta mig till honom och koppla om nödvändigt och den vi möter ser att jag har koll på hunden.

Hur ska vi nå dit?

Träning, såklart. Att få til ett superskarpt ligg kan vi träna på överallt, och jag ska nog också engagera mina träningskompisar i att hjälpa oss och gå omkring i konstiga kläder och bete sig konstigt. Då kan jag känna mig trygg med att ingenting händer och se att hunden lyssnar bättre än vad jag tror. Jag är ännu ej säker på exakt hur vi ska lägga upp träningen, men vi ska helt klart jobba fram en ordentlig träningsplan.

Om någon i Stockholmsområdet behöver en figurant till något hjälper jag gärna till med det om ni vill figurera konstig i vår träning!