Den sjuka människan och den passiva hunden
Någon gång under söndagen började sjukdomen komma smygandes. Det började med en nysning, lite täppt i näsan. Under måndagen blev allt värre men förvånad blev jag som trodde det bara var en vanlig förkylning. Måndag kväll spydde jag så det stod härliga till, och idag är jag nästintill sängliggandes. Så nu sitter jag här i soffan med en härlig kombination av förkylning och magsjuka.
Hundstackarn har skött sig exemplariskt. Saken är den att jag varit borta hela helgen och Fid har varit hemma med sambon. Han har fått ett par promenader men ingen vidare aktivering. Så nu är vi på fjärde dagen i rad utan någon som helst aktivering. Det går bra men jag försöker ändå ge honom lite underhållning. Vi körde ett 3 minuters klickerpass, och det var ungefär vad jag orkade i feberdimman.
Fidel underhåller sig själv. Han har fått ett märgben som till slut var intressant nog att tuggas på. Annars har han mest legat och sovit. Det enda jag märker på honom vid såhär lång passivitet är att han vaktar mer. Vid minsta lilla ljud flyger han upp med ett ylande morr-skall som är omöjligt att beskriva i ord. Om någon vill komma in och kidnappa Fidels febersjuka människa måste de minsann ta sig an honom först!
Jag frågade i en facebookgrupp om tips på aktivering och fick massa kreativa förslag på träning som funkar från vardagsrumssoffan. Fast min kropp är inte sammarbetsvillig nog ännu, så han får lugn träna passivitet någon dag till. Det ksa nog gå bra!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar