Jag tror inte att hundar kan känna avundsjuka, såsom vi människor gör. De kan vilja ha en resurs, och de kan råka se att en annan hund/människa har resursen som de vill ha. Däremot tror jag inte att hundar kan tänka "åh, nu får någon annan det jag vill ha - fasen vad orättvist".
Tydligen är det många som tänker annorlunda, vilket jag får höra rätt ofta nu när jag har två hundar. Exempelvis tar jag inte med Fidel till jobbet för det mesta. Jag brukar lämna honom hemma. Han har det lugnare där och är trygg i mitt sovrum. "Men blir han inte avundsjuk om den lilla får följa med?"
Nej, jag tror inte att Fidel ligger och aktivt undrar vad Ecma gör och varför han själv blir exkluderad från alla dessa härligheter. Jag håller hundarna mycket isär nu, både för att ge dem egentid och för att Ecma är för liten att lämna längre stunder. Vill jag göra något utan hund måste Ecma ändå följa med. Och jag får ganska mycket kommentarer om det. Här om dagen utbrast min styvfar bestört "Nu måste Matilda var mer med Fidel, för han blir så avundsjuk annars!".
Jag har två olika hundar med olika behov. I perioder får de olika mycket tid med mig, men båda får alla sina behov tillfredställda. Jag tror inte att de har förmågan att jämföra utöver vad de ser precis nu. Så självklart står Ecma och är bitter när jag binder upp henne och tränar Fidel. Han får massa skoj och hon får ingenting. Men jag tror inte att den känslan varar längre än hon kan se det roliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar