Igår tog jag ett stort kliv utanför min bekvämlighetszon. Efter att ha gått kurs på Norsborgs lokala kennelklubb i närmare 9 månader trivdes jag bra på klubben och ville faktiskt komma över min sociala fobi och lära känna folket som tränar där. Då jag varken har körkort eller bil är det dock svårt att bara dyka upp med hunden eftersom jag inte kan lägga bort honom. Risken att vi båda stressade upp oss för mycket bland massa nya människor var helt enkelt för stor.
Så på senaste kurstillfället frågade jag om de inte behövde hjälp på någon kommande tävling, och jo visst, det var en tävling redan nu på lördag. Hjälp är alltid välkommet och vill jag baka är det super. Så igår åkte jag och mina bullar och mina kakor till klubben och hjälpte till att bre mackor och fixa. Större delen av tiden ägnade jag dock åt att bara gå runt och småprata med människor. Jag fick höra många namn och ungefär lika många glömde jag bort inom fem minuter.
Min första tävling någonsin och jag satt på läktaren. Det var oerhört intressant och lärorikt. Jag tittade själv och observerade, lyssnade på kommentarer från publiken och pratade med några av ekipagen. En annan aussie tävlade, så det kändes lite extra kul.
Väl hemma var jag såklart trött, men fylld av glädje och motivation. Jag vill också ut och tävla med alla glada, trevliga människor! Så jag tog min lilla hund och försökte få till ett lydnadspass. Efter en hel sjukvecka med vila var dock ingen av oss på topp, och efter ett tag flamsade vi båda två. Inget fick vi gjort men ack så roligt det var.
Vi fick båda kyckling till middag efteråt. Gott gott sa Fidel, gott gott sa Matilda.
 |
| Men varför äter hunden kyckling? Det är väl farligt? F-BEN?! Läs mer om vad Fidel äter och varför HÄR. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar