Vi har kommit längre än jag tror


Hundträning handlar om att lära känna sin hund och att förstå hur den fungerar för att kunna ge den optimala förutsättningar att lyckas i träning. Det roliga är att hunden ständigt utvecklas och då gäller det att hänga med i svängarna.

Idag fick jag bevisat att jag inte hängt med på Fidels utveckling.

Vi var ett gäng på brukshundsklubben i Kista. Fyra aussies och en totalt bedårande beardie-valp. Jag började med att lämna Fidel i bilen och känna av stämningen själv först. Jag tog god tid att hälsa på alla människor och gosa med valpen och få ner mig själv i varv innan jag ens tänkte tanken att ta ut Fidel.

Jag hade i alla fall bestämt mig för att utmana mig själv, så efter en stund fick han komma ut på planen. Han hade först jättefin kontakt, tills han insåg att det fanns andra hundar på planen. Då gick han igång med sitt sedvanliga osäker-bäst-jag-vakar-gläfs. Jag lyckades dock bryta bra med lite lock och pock och när han sedan gläfste till lade jag ner honom. Sedan, total tystnad.

Jag ropade till de andra att jag ska försöka köra honom lös "Men det har hänt att han har stuckit, så om han försöker komma fram till er så slå honom eller nåt". Det där sista var givetvis ett skämt, jag hoppas att de förstod det, haha. Jag skämtar friskt om att bruka våld mot hundstackaren.

Vi körde några hopp. Det är Fidels favorit. Han fick några hopp från mig och några LK1-hopp med tennisboll som belöning. Och tänk va! Det lilla monstret som sprungit oändliga ärevarv, som vägrat komma med saker till mig kommer nu DIREKT in med bollen. Till mig! Jag blev uppriktigt förvånad. Han har gjort oerhörda framsteg i träningen men att han väljer mig på en helt ny plats med helt nya människor och hundar gjorde mig så förvånad och glad.

Att sitta passivt nära de andra var dock för mycket begärt, så istället för att bli galen på hans stressgläfs valde jag att sätta honom i bilen. Efter en stund hade stämningen lugnat sig lite och jag tog ut honom och vi kunde sitta tyst fem-tio meter från de andra. Vilken hund! Och vilka framsteg!

1 kommentar: