Ecma har varit hos oss i fem dagar nu. Det känns som om jag alltid haft ett litet tuggmonster i hälarna. Vi har lugna dagar ute i skärgården där vi bara går lite i skogen, leker och har det gottigt.
Mat däremot får de äta helt separat tills vidare, eftersom Fidd vaktar matskålen orimligt mycket. Om hon ens är nära så kastar han sig över henne utan förvarning. Det är inte okej att han känner sig så otrygg, så då får han äta ifred utan matglada valpar.
Ecma följde med till jobbet för första gången idag. Jag jobbar på museumet på Ornö. Det är bara fyra timmar om dagen vilket passar oss alldeles utmärkt.
Hon satt i buren i personalrummet och sov eller tuggade på sitt ben. Någon enstaka gång ljöd hon upp i klagosång men hon tystnade snabbt och var väldigt nöjd. Jag fick ju vad jag bad om - en hund som gillar mat. Ett tuggben till Ecma i buren så är hon nöjd i en halvtimme, och sedan somnar hon och sover i två timmar.
Jag kunde dumpa valpen på min syster så jag och Fidel fick lite egentid. Vi passade på att ta en promenad i raskt tempo med midjebälte och dragsele så han fick jobba lite fysiskt. Det tror jag var skönt för honom. Han har varit lite förvirrad och mentalt uttröttad av att ha en liten här hemma.
Rumsrenheten har varit helt oproblematisk. Jag plockar ut henne efter mat och sömn och hon gör det hon ska på gräsmattan. Vi går ännu upp en gång på natten, men jag hoppas kunna slippa det snart.
Däremot vaknar hon vid sju och har alla huggtänder redo. Efter en snabb in-ut-morgonkiss ligger hon och försöker bita på allt tills jag trycker in en tuggleksak i käften på henne. Det funkar bra om inte Fidel smyger förbi och bara tar hennes grej. Han gör så och hon bara lägger sig på rygg och låter honom. Jag tillåter det däremot inte, så om jag ser det får han snällt hålla sig på sitt hörn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar