Jag ska inte sticka under stol meed att jag i viss mån hellre hade väntat med valp. Fidel är två och ett halvt år nu. Han börjar mogna och mycket börjar falla på plats men jag känner att han skulle behöva nåt halvår till egentligen. Dessutom har vi en del jobbiga beteenden jag inte vill smitta över på en ny valp. Men nu föll sig omständigheterna så att det ändå bli valp nu, och jag ångrar inte beslutet.
 | |
| Och detta är ju valpens syster, inte alls min valp, haha. |
Hon flyttar in om två veckor. Jag kommer inte hinna uträtta underverk med Fidds under de sjutton dagarna, men jag kan medvetet lägga fokus där jag tror att det gör mest nytta.
Först och främst jobbar vi med skallen inomhus, och hans överdrivna beteende vid dörren. Jag vill inte att han ska larma alls, men jag vill att lärmandet ska vara mer kontrollerat än det är nu. Så vi jobbar med att ombetinga dörrklockan. Den betyder inte alls besök, den betyder bara godis!
Koppeldragandet är en annan sak vi hårdkör nu. Han börjar faktiskt bli helt uthärdig att promenera med, både lös och i koppel. Vi tränar såklart också massa kontakt, för att riktigt banka in i huvudet på Fidel-stackarn att jag är världens mest intressanta filur. Förhoppningsvis kommer mitt fokus dessa två sista veckor ge mig bra förutsättningar att börja livet med två hundar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar