Solnedgången


Här om dagen var det en finfin solnedgång som jag gärna ville fotografera. Hunden var dock fokuserad på annat och var mest jobbig och ivägen. Han ville skälla på hundar och ställa sig ivägen. Visst är silhuettbilder trevligt också, men det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Knäpphunden.

När vi inte fotar solnedgångar är det mest jag som tränar just nu. Tajming och hur tusan jag ska gå i fotgåendet behöver jag jobba med. Det är inte lätt att undvika att snubbla över sina egna fötter.

Tajmingen är extra viktig just för mig som har en hund som inte har något jättematdriv. Om jag inte genast får in en godisbit i truten på honom så tröttnar han. Det är inte som svärföräldrarnas staffe - henne kan jag visa en godisbit och sedan går hon klistrad efter mig. Men den lilla kräsna aussien jobbar bara så för tennisbollar.

4 kommentarer:

  1. Såg en hund och matte som såg ut precis som dig och Fidel i lördags! Det kan inte ha varit ni va?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där ser man! Det beror dock helt på var du var -> På kvällen var vi i Sollentuna . Annars tror jag inte det var oss du såg, eftersom jag var och hjälpte till på tävling (utan hund) från cirka 7-16 (hund hemma med Sambon).

      Radera
    2. I söndags menade jag ju haha! Men det var säkert någon annan :P

      Radera
  2. Fin bild! Och bra reflekteringar över fotgåendet =) Vi får träna snaart!

    SvaraRadera