Många barfare har problem med att deras hundar äter snabbt, slänger i sig maten och försöker svälja ben och annat hela. Fidels problem är det motsatta - han vill knappt äta alls. Här på bilden ovan är ena benet som nu legat framme i ett par dagar och där bakom ligger nya benet på tining. Detta är superfina revbensbitar från välmående ekokossor, och han vägrar äta.
Det finns dagar då jag bara vill svälta hunden tills han äter, men det är inte heller hållbart i längden. Ofta finner han mest matro på natten, men då kan han ju inte få ben efterssom han sover hos oss och jag är extremt ljudkänslig. Det där knaket när benen krossas mot hörntänderna är trevligt, men inte någonting jag vill vakna mitt i natten av.
Dessutom spyr han fortfarande galla ibland när han inte ätit på länge. Det är mycket bättre på barf än torrfoder, men senast idag kom det upp lite magsafter. Troligtvis var det för att jag tränade med torrfoder igår kväll. Jag måste verkligen pröva att BARA ge "ren" mat i någon månad och se om vi kan få bort hans morgonspyor helt och hållet.
Imorgon ska Fidel vara hos hundvakten för första gången. Jag är lite nervös men hoppas och tror att det kommer gå bra. Jag har fullt förtroende för vår hundvakt men det är ändå alltid lite jobbigt att släppa iväg hunden till en ny människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar