Jag vet att jag vill ha en till hund, men jag vet inte när eller vilken ras. Jag har tidigare varit inställd på att inte ha en aussie till, men på sistone har jag halkat tillbaka lite på aussiespåret ändå. Där har jag trots allt koll på uppfödare, vad jag vill ha, hur rasen fungerar. Jag har redan halva valpen i säcken så att säga.
Frågan är då såklart om jag orkar med två brukshundar? Och då menar jag inte träning och aktivering - det roliga med bruksisarna - nej, jag menar alla härligheter i vardagen. Vakten, viljan, envisheten. Får jag en som är väldigt lik Fidel kommer jag ha ett helvete med vakt och larmande.
De följande två valpfrågorna är ganska enkla, vart vill jag befinna mig i livet när valp nr 2 gör entré och vart vill jag att Fidel befinner sig?
Frågan om Fidel är lättast. Han börjar faktiskt mogna nu, och vi börjar få bra kontakt. Med bra kontakt försvinner också problem som koppeldragande och andra outhärdliga småsaker som gör vardagen vidrig. Han ska nog ändå få lite mer tid, två år får han passera om saker går enligt planerna. Annars känner jag faktiskt att vi skulle klara av en valp till nu - och varför stressa? Tja, helt enkelt för att JAG nu befinner mig i ett perfekt läge att skaffa valp.
I höst kommer jag sannolikt studera på heltid 100% på distans. Detta har jag gjort i ett års tid och jag vet att studieformen passar mig och att jag klarar av allt i skolan med gott om tid över till hunden. Jag känner också att jag efter snart 2 år med Fidel vet hur jag vill lägga upp träning och vardag för den nya valpen. Efter denna studietid kommer jag kanske aldrig mer ha möjlighet att vara hemma så mycket som jag är nu. Jag vet att jag vill ha två hundar och då känns det som om jag borde få det att funka.
Grundfrågan "varför två hundar?" har jag dock inget svar på. Det finns många små fördelar, tex att det blir naturliga pauser i träningen när en byter mellan två hundar, och att enda gångerna Fidel äter med god aptit är när han är med andra hundar. Men i slutändan är det så enkelt att jag alltid har tänkt mig själv äga två hundar, och så är det bara.
Ni som orkat läsa ändå hit, kommentera gärna. Berätta åsikter, historier, glada minnen eller skräckhistorier om att ha två hundar samtidigt. Jag vill ha ALLA aspekter. Ni får till och med skriva att jag är omogen och dum i huvudet som ens överväger en valp till (men skriv inte det, snälla).
Jag har just nu två hundar och jag trivs alldeles utmärkt med en flock på fler än en individ :)
SvaraRaderaTidigare, då jag hade tre, var situationen jobbig eftersom min hane var sjuk och inte fungerade så bra in med de andra hundarna.
Han var stressad och kunde inte träna, umgås med andra hundar utanför familjen eller följa med på utflykter. Vissa av de jobbiga beteendena har smittat av dig på min ena tik, vilket lett till att hon gör en del utfall osv. Men att träna det är inga problem med två hundar :)
Jag kommer skaffa en valp om ca 2 år, när jag haft tid att träna bort allt skräp, för att undvika att valpen "smittas". Om Freja inte dragit på sig några problembeteenden hade jag inte haft några problem med att skaffa en liten valpis redan nu :)