Idag gjorde vi alltså vårt första alldeles egna uppletande helt utan hjälp och support.
Jag gick själv ut i skogsdungen, gick runt en hel massa fram och tillbaka och upp och ner och hit och dit och runt och rakt, och sedan lade jag ut tre knutar. Sen hem, hämta hunden, så det låg i kanske totalt 20-30 minuter.
Kom fram med hunden, släppte på honom och han drog iväg. Ganska omgående (jag skulle gissa på 30 sek) hittade han knut nummer ett. Jaa, yahoo, duktiga hunden etc. Skrika lovord i falsett fick jag göra. Kampa lite med knuten, ta den, lämna tillbaka, kampa lite mer, ta den, lämna tillbaka. Visa att jag minsann inte är något tråkmonster som tar alla saker. Och jag höll tyst hela uppletet också, kan påpekas. Om än att det var kort kort.
Efter en lekstund gick vi tillbaka till platsen där vi började och jag släppte igen. Det tog kanske någon minut innan han hittade knut nummer två. Vi hade roliga partyleken etc. Någonstans här började jag fundera på om min hund var superbra, eller om jag lagt knutarna för lätt eller om jag vallat (gått runt på planen för att sprida min doft) dåligt.
Men då jag släppte tredje gången ville han inte riktigt. Han nosade runt, kissade lite, hittade en pinne, tog sig ett dopp och jag var jätteduktig och sa inget utan bara gick vidare och snart släppte han störningen och fortsatte leta. När han for iväg 15 meter utanför området kallade jag dock in honom igen, gick tillbaka till start och släppte på nytt.
Ingenting.
Okej. Men vi ska inte vara bittra och negativa, så jag lekte upp honom lite med en av de hittade knutarna och band sedan upp honom vid ett träd. Detta var en chansning då han inte är jättevan att vara uppbunden, men han satt kvar utan ljud eller protester. Stenkoll hade han på mig när jag gjorde synretningar och gömde knuten.
Denna gång jobbade han på riktigt bra. Det var nog tydligare när han visste exakt vad han skulle leta efter. Han jobbade riktigt fokuserat och hittade knuten snart.
Så jag funderade för mig själv under leken med knuten om jag skulle släppa honom en sista gång på den tredje - försvunna - knuten (jag hade givetvis själv glömt vart jag skulle lägga den). Vi hade varit ute och hållt på ett tag, men han kändes inte ofokuserad eller stressad, så jag chansade.
Släppte hunden igen. Han for ut långt till vänster "sådär långt till vänster gick inte jag" tänkte jag, men följde efter hunden i tystnad och lät honom jobba. Han prövade lyfta upp en pinne, men släppte den nästan genast och fortsatte leta där i vänster "helt fel, tokiga hund", tänkte jag. Och så plötsligt hittade han tredje knuten precis där jag absolut inte lagt den.
Super vovven?!
Japp.
På vägen hem var dock jag trött och han larmade på allt som kom gående, både cycklar och tanter. Så vi skyndade hem (alla 3-400 meter). Hundstackarn har ju ett sår under ögat som han försöker klia sönder, så när vi kom hem blev det rengöring och sen på med tratten. Och nu sover han nöjt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar