"Kunskap v.s. Erfarenhet" eller "när vi var på botten"

 Fidel är min första hund. 
När han var sex månader kände jag att det gått riktigt bra. 
När han var tolv månader var jag redo att kasta in handduken och ge upp. 
Jag var 23 år gammal, kände inte många hundmänniskor och hade själv på tok för lite kunskap och erfarenhet för att hantera en krävande bruksunghund.

När jag köpte Fidel var det med en obotlig entusiasm och en övertygelse om hur förträffligt bra detta skulle gå. Jag visste vad jag gav mig in på - det skulle bli tufft, men jag skulle klara det. Jag hade ingen erfarenhet av hundar, men ville ha en hund att pröva allt med. Det blev en Australian Shepherd trots avrådan från olika håll.

Valpen var söt och fluffig, som alla valpar är. Han var snäll, framåt, orädd och följsam. Vi hade inga större problem. När kopplet stramade backade han av sig själv och vi hade ett par relativt konfliktfria första månader.

Så kom könsmognaden.

 Innan jul hade min söta valp plötsligt blivit ett översexualiserat dragmonster. Han var bångstyrig och jag var arg. Arg att det inte fungerade. Arg att han inte lyssnade. Arg att allt blev fel. Jag har inga smaskiga historier om när Fidel slet sig och orsakade oreda. Jag kan inte tänka tillbaka på ett visst tillfälle, men jag minns hur jag vissa dagar gick och formulerade omplaceringsannonsen i huvudet. Jag minns att jag funderade på hur jag skulle förklara för familj och vänner hur min entusiasm blivit till ett enda stort moln av ångest.

Jag kommer ihåg hur jag gick igenom allt jag sett, hört och läst i huvudet och förbannade mig själv för att jag trodde att teoretisk kunskap var allt som krävdes. Jag hade läst så många böcker, besökt så många forum. Jag hade bred kunskap och visst hade jag aldrig ägt en hund men jag hade ju kunskapen teoretiskt. Varför blev det så fel?

Som tur var kom jag i kontakt med ett par riktigt bra människor med erfarenhet. De kunde hjälpa mig och visa hur jag kunde kommunicera för att nå fram. De kunde lära mig allt det där som inte kan läsas i böcker, jag fick ta del av deras erfarenhet.

Lika kaxig som jag var när han var 6 månader, lika ödmjuk är jag idag. Vi har kommit oerhört långt de senaste månaderna men vi har minst lika långt kvar. Jag är ännu inte redo att göra detta själv. Jag behöver fortfarande hjälp ibland.

Dagen då jag insåg att jag behöver hjälp var dagen då allt började gå bättre.

1 kommentar:

  1. Försökte kommentera detta redan igår, men tror att det inte gick fram via telefonen...

    Jag känner igen mig i mångt och mycket! Jag tyckte, precis som du, att jag visste och kunde det mesta, och kunde förutse varenda liten vrå av vad som komma skulle med valp, unghund osv. Idag ser jag tillbaka och förstår hur lite den teoretiska kunskap är värd om man jämför med erfarenheten jag istället besitter idag.

    Min Hugo har varit en extrem svår första hund. Jag har fått slita mitt hår och kommer definitivt skylla mina första gråa strån på honom. Dock skulle jag aldrig vilja påstå att han är en dålig hund, han hamnade bara hos en matte som inte hade rätt erfarenhet för honom, i början. Idag har jag desto mer erfarenhet och kunskap och vet hur jag ska lösa våra s.k. problem och hur jag generellt sett vill ha det. Det absolut viktigaste jag har kommit på är att det inte går att gömma sig eller skjuta problemet under mattan, för det är just då man tillåter dem att vara just det... problem.

    Jag tror att det är viktigt att man delar med sig av sina problem, sina tankar och svårigheter, för som du säger så behöver man hjälp, annars hade man ju inte varit där med de svårigheterna. Jag tycker även att det behövs fler bloggar som din (och min ;)) som delar med oss av när det inte bara går kalasbra, med fina tävlingsresultat mm mm. för det är inte verkligheten. Det är inte alltid en dans på rosor, och det tycker jag idag, 2 år senare, bara är realistiskt. Men från början när det tog emot och var svårt kände jag precis som du - det här kommer ALDRIG att gå. för man visste ju inte bättre. Det gick bra och ännu bättre för de bloggar man läste och det som visades utåt. Idag vet jag som tur är bättre än så.

    Fint skrivet! Heja er :)

    SvaraRadera