Mer om barf

Jag ger min hund vad som kallas för barf. Det är kort sammanfattat en korrekt balanserad kost bestående av kött, inälvor och ben. Min främsta anledning att ge barf är att hunden ska få i sig så naturlig föda som möjligt och också att maten ska vara stimulerande att äta. 

Betala i tid, spara pengar

I denna beställning fick vi organ och slaktrester från hjort och viltsvin. I en låda låg det 7 kilo sammanhängande organ - hjärta, lever, lungor, njurar och lite strupe. I den andra lådan låg det 17 kg fett och köttbitar som skurits bort från djuret vid slakt.

Det jag sparade i pengar fick jag istället lägga ner i tid. Organen skulle separeras och styckfrysas, och köttet skulle gås igenom och portioneras så att proportionerna mellan kött och fett blev lagom. Det blev ett par timmar i köket men jag tycker det är riktigt intressant att se hur kroppen hänger ihop, och var bara glad åt det. 

Men är det inte svårt?

En fråga jag ofta får när jag berättar att jag råutfodrar min hund är "men är det inte svårt?!". Det korta svaret är nej. Det kräver viss kunskap, det kräver engagemang och tid. Vill du råutfodra din hund kräver det att du börjar titta på din hund efter tecken på att kosten bör förändras. Hur är hunden i hullet, är pälsen blank och fin, är ögonen rinniga? Dessutom måste du faktiskt titta på bajset, för vad som kommer ut berättar mycket om vad som kommer in. När vi bytte till barf reducerades Fidels bajshögar till kanske en tredjedel av vad han sket ut på torrfoder. Dessutom är bajset nu lagom hårt och nästan luktfritt.

Det är lätt att låta lovorden hagla, nästan så det går till överdrift, men för mig var det en sån oerhörd skillnad på hundens välmående när jag gav honom en riktig kost. Dessutom har jag lärt mig massor om olika djurslag och organ som jag knappt visste fanns.

Såhär såg mitt kök ut mitt i alla härligheter. Stora rostfria skålar,
kartonger med slaktrester och ett härligt kaos.